ter. dom föresaff sn alt falttacs. Detta cake) fart kur desädera bordelser inträffa, då det Liefve pamsirernes plist att röda cmellan,, för att skydda Byiitike uedesatare. Enligt traktaterna inellan begge fäönderne, hade Prittiske frdersålare 3ätlshet att, äfsen i bändelse af cil krig, oheln imdradt få flytta sina persorer och sin egcnden ur Portugal, och så mycket mera snåste de ga derun rättighet, då båda länsiorne befunno sig i fred med hvarandra. Hinelren som lades i väger, härrörde iche från Brittiska köpmän eller fån Den Pedros regering; ule homme endast och allenast från Don Migueis styrelse. Emedlertid voro underbandlingar änevr å färde med Don Miguels rådgifvarc, och Leda boppades att de skulle leda till ömsesicig tillfredsställebe. Visserligen hade alla underhandlingar med Portugal i senare tider öfvertygat honom, att man der hade alt göra ned en regerviug, hos hvilken våld snarare förde till målet ön förnuftserunder, och det sätt, kvarpå Don Miguel förde krig mot Oporto, visade ett för farande, bittills oerhördt i hyfsade nationers historia. Utan minsta gagn rigtade han sirva anfall mot oskyldiga personer, män, Gvinnor och bern, blott i alsigt att förstöra enskilt egendom. Emedlertid ha: de regeringen förklarat Don Miguclis auloriteter, att ån gjorde Portugal ansvarigt för all den skada, som träffade Brittiska undersåtare derigenoim att man bindrade dem att bortflytta sin egendom; Linieskeppet Talavera, af 74 kanoner, har i slutet af Juni afgått direkte till Oporto, för att fordra upprättelse för Migucliternes förfarande mot Brittiska fartyg på Dourofloden. Er IHumes motion om uppbyg gande af ett. pytt Unegerhus bar icke gått igenom, ehuru ban beviste, att i det gamla icke finnes plats för mer än 330 personer, fastän ofta 4 5 åå too nödsakas der packa sig tilisammans. Kostnaden var beräknad till 35,600 L; men på Skattkaommarkanslerus yttrande, att han icke fann förslaget nog motiveradt, föll detsamma med 70 röster mot 154. En annan motion i Underhuset af Hr Buckingham om en småningom skeeude nedsättning af räntan på statsskulden, förkastades likaledes med 37 röster mot 38, sedan SL kammarkanslern förklarat sig deremot. Planen gick ut på att förvandla bela statsskulden till elit enda slag af fonder, under uamn af nalional-aruuiteter, heilka skulle bära lika ränta, emil 5 procent, men årligen nedsättas till kapitalvärdet, så att skulden försvann på 109 år. Ten beskattning som till en början blefvo nödig, för att få medel till hela statsskuldens förräntande 3 3 procent, skulle läggas på förruögenhet och inkomst. Det var isynnerhet denna ökade börda för folket, hvilken för närvargende skule uppkomma i fall förslaget antozs, som af Lord Althorp framställdes såsom skäl, hvsviore han satte sig deremot. Han ansåg det vara bättre, alt genom ökad viälmåga sätta. landet i stånd att bara bördan af statsskulds-intressct, än att pålägga en ny, till betydligt belopp. Sedan Marskalk Bourmont i all enslighet och tysthet vid Geneve. förmmodlisen med bön