ter. dom föresaff sn alt falttacs. Detta cake)
fart kur desädera bordelser inträffa, då det Liefve
pamsirernes plist att röda cmellan,, för att
skydda Byiitike uedesatare. Enligt trakta-
terna inellan begge fäönderne, hade Prittiske
frdersålare 3ätlshet att, äfsen i bändelse af
cil krig, oheln imdradt få flytta sina persorer och
sin egcnden ur Portugal, och så mycket mera
snåste de ga derun rättighet, då båda län-
siorne befunno sig i fred med hvarandra. Hin-
elren som lades i väger, härrörde iche från Brit-
tiska köpmän eller fån Den Pedros regering;
ule homme endast och allenast från Don Migu-
eis styrelse. Emedlertid voro underbandlingar
änevr å färde med Don Miguels rådgifvarc, och
Leda boppades att de skulle leda till ömse-
sicig tillfredsställebe. Visserligen hade alla
underhandlingar med Portugal i senare tider
öfvertygat honom, att man der hade alt göra
ned en regerviug, hos hvilken våld snarare förde
till målet ön förnuftserunder, och det sätt,
kvarpå Don Miguel förde krig mot Oporto,
visade ett för farande, bittills oerhördt i hyf-
sade nationers historia. Utan minsta gagn rig-
tade han sirva anfall mot oskyldiga personer,
män, Gvinnor och bern, blott i alsigt att för-
störa enskilt egendom. Emedlertid ha: de rege-
ringen förklarat Don Miguclis auloriteter, att
ån gjorde Portugal ansvarigt för all den skada,
som träffade Brittiska undersåtare derigenoim
att man bindrade dem att bortflytta sin egen-
dom;
Linieskeppet Talavera, af 74 kanoner, har i
slutet af Juni afgått direkte till Oporto, för
att fordra upprättelse för Migucliternes förfa-
rande mot Brittiska fartyg på Dourofloden.
Er IHumes motion om uppbyg gande af ett.
pytt Unegerhus bar icke gått igenom, ehuru
ban beviste, att i det gamla icke finnes plats
för mer än 330 personer, fastän ofta 4 5 åå
too nödsakas der packa sig tilisammans. Kost-
naden var beräknad till 35,600 L; men på
Skattkaommarkanslerus yttrande, att han icke
fann förslaget nog motiveradt, föll detsamma
med 70 röster mot 154.
En annan motion i Underhuset af Hr Buc-
kingham om en småningom skeeude nedsätt-
ning af räntan på statsskulden, förkastades li-
kaledes med 37 röster mot 38, sedan SL
kammarkanslern förklarat sig deremot. Planen
gick ut på att förvandla bela statsskulden till
elit enda slag af fonder, under uamn af nalio-
nal-aruuiteter, heilka skulle bära lika ränta,
emil 5 procent, men årligen nedsättas till ka-
pitalvärdet, så att skulden försvann på 109 år.
Ten beskattning som till en början blefvo nö-
dig, för att få medel till hela statsskuldens
förräntande 3 3 procent, skulle läggas på för-
ruögenhet och inkomst. Det var isynnerhet
denna ökade börda för folket, hvilken för när-
vargende skule uppkomma i fall förslaget an-
tozs, som af Lord Althorp framställdes såsom
skäl, hvsviore han satte sig deremot. Han an-
såg det vara bättre, alt genom ökad viälmåga
sätta. landet i stånd att bara bördan af stats-
skulds-intressct, än att pålägga en ny, till
betydligt belopp.
Sedan Marskalk Bourmont i all enslighet
och tysthet vid Geneve. förmmodlisen med bön