stånd, till Kongl. Maj:t afgifvit, har blifvit tryckt och för allmänheten tillgänglig. Med glädje erfar man att det allmänna bemödande om nytliga reformer, som öfverailt röjer Sig, äfven sträckt sig till de offentliga Undervisnings anstalterna, och det vore bedröfligt , om man skulle med Tiknöjdhet gå förbi det vigtigaste — det uppväxande slägtets uppfostran, medan man på allt sätt söker förbättra ekonomiska förhållanden. Man behöfver blott kasta ögonen på den mängd afskrifter rörande allmänna undervisningen och de offentliga skolornas orsanisation, som under de sednare åren utkommit, för att öfvertyga sig alt en ny anda, äfven i detta afseende, går igenom tiden. Under dessa förhållanden har revisionens berättelse och de deri uttalade åsigter väckt hos allmänheten en sällsam känsla. Om Komiten i sitt betänkande af den 20 Dec. 1928 skulle kunna anses 1 några punkter hafva skyndat för lång! framom den närvarande tiden, hvartill ej lärer fordras stor hastighet, så tyckes deremot Revistronen ha föresatt sig att handla tvärtom. — Insändaren är lika grundlig vedersakare, som någonsin revisionen, af alla otidiga förändringar, och förklarar, att han, med samma nit, som revisionen, skall in i bleka döden påstå, det revolutioner aldrig äro önskliga — så länse de nemligen ej äro nödvändiga. Likaså detar ins. med revisionen den öfvertygelse, att, innan man tager sin tillflykt till medel, som endast nöden kan ursäkta, bör man väl tillse, om det gamla är så ytterst bristfälligt, att intet deraf kan göras brukbart; ty allt detta är visliga tänkt. Men om hvarje reform, hvarje varsamt försökt förändring, skall stämplas med namnet revolution, om en rubbning af blott metoderna. i det gamla undervisningssättet skall få detta namn, då förklarar Ins, att han icke kan vara af Revisionens tanka. Bland grundpelarne för det gamla undervisningssystemet är den så kallade klassläsnlngen. Det har länge synts förunderligt, att ett sådant oting kunnat bibehålla sig till våra dagar, och finna så många försvarare. För 100 eller 200 år tillbaka, då man läste blott ABC i vetenskaperna, och ingen undervisning lemnades i flera kunskagsgrenar, kunde klassläsningen bära sig; men 1 vår tid, då, redan i de lägre klasserne af skolan, undervisas i 7 till 8 särskilta laroämnen, må det förlåtas, om man finner nå30n betänklighet, huruvida det är möjligt för en lärare, som skall använda den mesta och bästa tiden i skolan, att efter 10, 12 till 15 års bortovaro från Akademien följa tidens framsteg i alla dessa olika ämnen. En omständighet medgifves uppriktigt vara ett svårare vilkor för antagandet af den Ambulatoriska läsordningen: det är en fullkomlig öfverersstämmelse i åsigter och bandlingssätt rörande allt hvad som hörer till undervisning ech disciplin. Men äfven detta torde icke ligga utom möjlighetens gräns. Tiden skall snart visa, hur mycken grund det gifves både för misstroendet mot det nya och vördnaden för det gamla. Ibland Revisionens förslag till Läroverkens förbättring är det om begagnandet af samma läroböcker vid alla Gymnastier , samt enahanY— ————ca — NV FJ um ————— —e— iese——t —-H Hp — — — — X -X -—ZZqpH—-—-—--1oo oo 1 oo hh