stånd, till Kongl. Maj:t afgifvit, har blifvit
tryckt och för allmänheten tillgänglig. Med
glädje erfar man att det allmänna bemödande
om nytliga reformer, som öfverailt röjer Sig,
äfven sträckt sig till de offentliga Undervisnings
anstalterna, och det vore bedröfligt , om man
skulle med Tiknöjdhet gå förbi det vigtigaste
— det uppväxande slägtets uppfostran, medan
man på allt sätt söker förbättra ekonomiska
förhållanden. Man behöfver blott kasta ögo-
nen på den mängd afskrifter rörande allmänna
undervisningen och de offentliga skolornas or-
sanisation, som under de sednare åren utkom-
mit, för att öfvertyga sig alt en ny anda, äf-
ven i detta afseende, går igenom tiden. Un-
der dessa förhållanden har revisionens berättelse
och de deri uttalade åsigter väckt hos allmän-
heten en sällsam känsla. Om Komiten i sitt
betänkande af den 20 Dec. 1928 skulle kunna
anses 1 några punkter hafva skyndat för lång!
framom den närvarande tiden, hvartill ej lärer
fordras stor hastighet, så tyckes deremot Re-
vistronen ha föresatt sig att handla tvärtom. —
Insändaren är lika grundlig vedersakare, som
någonsin revisionen, af alla otidiga förändrin-
gar, och förklarar, att han, med samma nit,
som revisionen, skall in i bleka döden påstå,
det revolutioner aldrig äro önskliga — så län-
se de nemligen ej äro nödvändiga. Likaså de-
tar ins. med revisionen den öfvertygelse, att,
innan man tager sin tillflykt till medel, som
endast nöden kan ursäkta, bör man väl tillse,
om det gamla är så ytterst bristfälligt, att in-
tet deraf kan göras brukbart; ty allt detta är
visliga tänkt. Men om hvarje reform, hvarje
varsamt försökt förändring, skall stämplas med
namnet revolution, om en rubbning af blott
metoderna. i det gamla undervisningssättet skall
få detta namn, då förklarar Ins, att han icke
kan vara af Revisionens tanka.
Bland grundpelarne för det gamla undervis-
ningssystemet är den så kallade klassläsnlngen.
Det har länge synts förunderligt, att ett sådant
oting kunnat bibehålla sig till våra dagar, och
finna så många försvarare. För 100 eller 200
år tillbaka, då man läste blott ABC i veten-
skaperna, och ingen undervisning lemnades i
flera kunskagsgrenar, kunde klassläsningen bära
sig; men 1 vår tid, då, redan i de lägre klas-
serne af skolan, undervisas i 7 till 8 särskilta
laroämnen, må det förlåtas, om man finner nå-
30n betänklighet, huruvida det är möjligt för
en lärare, som skall använda den mesta och
bästa tiden i skolan, att efter 10, 12 till 15
års bortovaro från Akademien följa tidens fram-
steg i alla dessa olika ämnen.
En omständighet medgifves uppriktigt vara
ett svårare vilkor för antagandet af den Am-
bulatoriska läsordningen: det är en fullkom-
lig öfverersstämmelse i åsigter och bandlings-
sätt rörande allt hvad som hörer till undervis-
ning ech disciplin. Men äfven detta torde icke
ligga utom möjlighetens gräns. Tiden skall
snart visa, hur mycken grund det gifves bå-
de för misstroendet mot det nya och vördna-
den för det gamla.
Ibland Revisionens förslag till Läroverkens
förbättring är det om begagnandet af samma
läroböcker vid alla Gymnastier , samt enahan-
Y— —- ———ca
— NV
FJ
um ————— —e— iese——t —-H Hp — — — — - X - -- X - -—ZZqpH—-—-—--1- oo oo 1 oo hh