0 VV 0 cC medlemmar lärer vara de förnämsta testamentaricernes ombud ). Då Ios. har hvarken afsigt eller uppdrag alt ännu oitentligsöra hela förloppet af saken med alla de omständigheter, som kunna inverka på dess slut, avföres här blott hvad som fordras till berigtigande af misstagen i den nyssnämda berättelsen. Postmästaren G. F. Wahrenberg, som afled i Arboga den 7 Maj nästlidet år, efterlemnade ett skriftligt förordnande af den S Maj 1831, hvarigenom hans betydliga förmögenhet disponerades dels till behöfvande anhöriga, dels ull belöning af trogen tjenst, och dels, ull största beloppet eller omkring 50,000 Kdr R:gds, till en pensionsfond för fattiga, i Arboga boende, Embetsmäns, ståndpersoners eller hederliga borgares enkor, eller oförsörjda, faderoch moderlösa, döttrar. Detta förordnande fanns, elter Hr Wahrenbergs död, inneslutet i et! med hans sigill försedt konvolut; befanns al bonom egenlkändigt undertecknadt och förtydlgadt samt af vittuen bestyrkt; och ingen skymt af tvifvel fanns om dess äkthet Dess innehåll röjde, i afseende på föreskvifterne om dispositionernas utförande, en mogen öfverläggnuing, och dess aktningsvärda syftning rättfärdigade en hel lefnads sträfvanden och försakelser. Testator hade för ädla ändamål disponerat öfver frukterne af ett sparsamt och mödosamt hf, och hade icke i någon mon öfverträdt gränserna af sin lagliga vält; men anblicken af det rika boet retade några af hans anhöriga, — af hvilka en och annan förut var i välstånd — att söka tillintetgöra hans välgörande afsigter. De väckte vid Arbo: ga Rådstulfvukhätt klander mot testamenlet — hvars äkthet de lixväl erkände. Då deicke hade någon giltig anmärkning mot det väsendtliga i förordnandet höllo de sig vid dess former; och som händelsevis en br oder till ena testamentsvittnet hade deruti fått en fördel sig tillagd, jäfwades samma vittne, och Domstolen ansåg, på sådan rund, testamentets form vara ofullständig, och upphäfde detsamma. — Det var icke, så: som Red. berättat, det jäfvade vilnet sjelf, som fått ett legat i testamentet, och sålede skulle hafva vittnat i egen sak. Red:s spådom om sakens slut vill Insändaren icke nu upptaga till vederläggning, enär sådant skulle förutsätta en omständlig framställring af all den bevisning, som redan 1 målet blifvit förebragt och troligen lärer komma att ännu mera ökas. Dock vill ins upplysa Bied. derom, att det alldeles icke är exempellöst att testamentariska förordnanden blifvit fastställda, då till ett cjäfvigt testamentsvittue kommit annan bindande bevisning. Redakitonen os bos Insändaren få bese flere af högsta maktens domar, som bevisa sanningen af denna uppgilt Wabhbreobergska lestamenis-lagarne torde icke ännu halva uttömt sin bevisning; och tills delta skett, och saken blifvit ätninstonei lHofRätten utagerad, hade Red. lämpligast bordt ) j I 1 I uppskjula silt oitentliga omdöme om målets ) Redaktionen bör upplysa, att dess uppgifter bämtades från en person, som föregaf noggrann kännedom om hela saken, och hvars lörsäk