fot värt Jordbruk, åtminstone en stor del deraf,
sig för närvarande befinner, i hvad förhål-
lande det står till brännerihandteringen, samt
vidare om skäl ej finnes, att det för framtiden
kan och bör afvika från slentrianens djup-
körda spår, för att uppsöka en ny och bättre
riktning, ej till ett klyftigt experimentalsy-
stem, men Lill det rationellare skick, hvarförutan
intet föremål för mensklig industri skall kuvna
uppnå er lönande utveckling och fulländning.
Få af landets fastigheter i jord ägas skuld-
fritt, hvilket missgynuande förhållande, i före-
ning med ojemn dryg beskattning, financiel
osäkerhet och förlägenhet, val till någon de!
torde kunna anföras som ursägter för vidhål-
landet af äfven deån onaturligaste binäring,
blott den införer pengar i pungen. I Brän-
vinstillverkningen har man derföre sett etl
återstående hoppgifvande räddningsmedel, och
hvem vet ej att nöden är en lagstiftare, hvars
inflytelse, särdeles under sednare tidsskiften,
gjort sig allt för mycket gällande inom vårt
fattiga land, för att alltid lemna valet öppet
emellan fyllandet af ögonblickets kraf och
grundandet af framtida bestånd.
Detta oaktadt finnas likväl flere jordbru-
kande medborgare, som jemte ett mera för-
säkradt sjelfbestånd, äfven innehafva den högre
bildningsgrad, som fordras för alt rätt kunna
inse, fatta och känna i hvilket förhållande
denna frågas närmare utveckling och afgö-
rande skall komma att stå till allmänt och
evskildt väl, och är det till denna aktnings-
värda samhällsklass, som man isynnerhet vän-
der siz med följande af ämnets mångsidiga
unodersökniog föranledda framställning.
Till en början vågar man påstå, att mån-
gen biänneri-idkande landtman mindie noga
beräknat sia egentliga vipning af denna binäring,
för att dermed år efter år kunna fortfara. Och
då man vid detta påstående och deraf följande
anvisving till brännesiernas indragning och par-
tiella nedläggande, lätteligen förutser de mö-
tande inkastens hufvudmomenter, beträffande
bristande utsigt till inkomst afjordens alster.
befarad svårighet för ladugårdens underhåll,
samt först och sist jordbrukets nödvändiga
behof af detta stöd, såsom ensamt uppehål-
lande denna af skatter tryckta näring, så
har man äfven velat företaga en allmännare
undersökning, huruvida dessa kardinal-puvk-
ter verkligen hvila på så osviklig grund, som
en mindre väl underrättad och sjelfständig o-
pinion hittills antegit för afgjat, Antagas
mäste alt jordens afkastving ej alltid och al-
lestädes ar hvad den borde och kunde vara,
utan att densamma, genom åkerns sorgfällli-
gare vård och förberedande skötsel, skall
kunna betydeligen både ökas och i synnerhet
förädlass men huru blir det möjligt att, med
en efter det primitiva behofvet organiserad
arbetsstyrka kunva bestrida ett, genom brän-
nevibandteringens förening med landbruket,
månsgfalldigadt arbetsbehof, utan att nödgas
försumma vissa delar af det hela?
Bränneriet, såsom varande hushållningens
kurantare del, får dock ej sakna sin erforder-
liga ans, och större delen af året bedrifves
denna fabrik med möitligaste drift och lillio-
ne
m:
ha
str
os:
föl
til
CE
lat
oc
än
Lk
ha
sås
he
sir
1
no
mm
de
to
bö
me
ha
LE