gon tid utbyta denna aria mot någon ny. — JEn duett ur Zestalen , som skulle sjungas af Herrar Nordblom och Habicht, uleblef, sor det sades, i anseende till en den sednare påkommen bröstsjukdom. Vi beklaga de många åhörare, som, lika oss, råknat på denna vackra duett, och nu blefvo bedragna i sin väntan, hvilket var så mycket mer öfverraskande, som Hr H. visade sig närvarande på stället och, när naummern skulle följa, de ackompagnerande syntes laga sig i ordning. OÖOpassligheten har sålanda påkommit ganska hastigt. Då fråga här är om musik böra vi underrätta Läsaren, att-2:dra och 3:dje häftet utkommit af Bellmans Sånger, af Ar Cronhamn, saua för fyra mansröster. Vi ha redan förut anmält det första häftet, som troligen tillväckligt rekommenderat sig sjelft. De närvarande innehålla tio särskilta sånger, Joackim utt Babylon — Solen glimmar blank och trind — Se menigheten — Gutar båd natt och dag — Venus, Minerva — Hör klockorna med ängsligt daän — Nu Stendicher tumlar — Hjertat mig klämmer — Se svarta böljans hvita drägg — Movitz helt allena — Så vandra wåra store män — Skyarne tjuckna. Då vi tala om musikaliska nöjen, kunna vi tj underlåta, att söka fästa publikens välviljande uppmärksamhet på den konsert, som är annonserad af Hr Assessor Juriogius, att gifvas i Kungsholms kyrkan, och ämvad att återkalla ett för Nationen dyrbart minne. Musikens värde känna vi naturligtvis icke, men redan sjelfva ämnet ger den intresse, isynnerlet som inl omsten är anslagen till delning emellan en vacker inrättning och en husfader, som med berömlig verksamhet och under fortsatta motgångar arbetat för de sinas väl. Vi skulle allt för mycket bedra oss, om vi trodde publiker: känsleiös, för de honsiderationer detta bö: väcka.