som älskar all om nalten förföljas af blodiza
drömmar, och om dagen af rysningar, och dei-
ta till hör ju nu för tiden den äkta Romanti-
ska bildningen! — skall skynda att köpa den-
na bek, som för blotta 3 Rdr Bko ger en sex-
hundradesjuttiofyra täta duodessidors dylik sjä-
latöda, således icke en styfver sidan, och der-
till te kopparstick i i pläsning.
ålen skämt för sig; denna skrift tillhör ju
historien, och förtjenar under denna synpunkt
verkligen uppmärksamhet, Mensklighetens li-
dande upptar bellagligtvis den större och märk-
barare delen af dess hälder. Tänkaren frågar
sig dervid: hvad har vållat detta lidande? Vis-
serligen är naturen förfärlig och ödeläggande i
sina hvälf: amgar, och bortsopar eller förkrossar
menniskan liksom stoftkornet, när hon dervid
kommer i hennes väss viserligen härja sjukdomar,
pesismittor, missväxter, orkaner, ötfversvämnin-
gar, jordbäfningar och bya ic allt dessa jordens plå-
goris heta. Men hvad äro deras förstör iugar emot
dem , som Lon anställer, då hon rasar emot sig
sjelf? Huru få äro icke sjukdomens och naturfono-
menernas ofter emot dem, som i seklers längd
1 AJ (ITE alla verklsdel: : - id 1. late oc
och öfver ia verlasöelars rymd slagtats al
i relisions-fanatismen, af sektför-
tyranniet,
följelsen, af kasternas berrsklystvad och egen-
nytta, af alla dessa passioner, som slumra i
menniskobiertats djup och uppstiga derur, när
begäret, olunnioheten eller ögovblickets hän fö-
relse framkalla dem 1 dagen och sälta dem i
handling! Närvarande skett ehuru författad
uian någon egentlig sidan plan, med föga kri-
tik eller lyft: ing i stilen, gifver redan en aning
om detta frublansvärda sammanbans. Men eo
bot i detta ämne, skvifven af en verklig hi-
torisk filosof — ty i Historien ligger vishetens
fö utsådt, så vidt det är ämnadt alt växa på
jorden och dess säd att bergas af dödliga hän-
der — skulle vara af lika mycken nytta för
den plågade och sargade menskligheten, som
berättelsen om en mä ingd medicinska rön är för
Läkaren och fysiologen. Menniskan skulle deraf
lära känna, icke blott det onda som qväljer
henne, utan äfven få en aning om möjligheten
af dess botande. Hon skulle lära insv, att det
är henues egen okunnighet, hennes moraliska
slapphet, bennes fördomar och djuriska förvil-
lelser, som utgöra den fruktbara mark, hvarur
tyrannicts, våldets och förderfvets giftiga planta
kunnat uppväxa, och om hon sedan måst göda
benne med sin svett, sina tårar och sitt blod,
så är det likväl hon sjelf, som. fostrat dess
första brodd, hvilken endast af förnuftets väl-
de och en allmdnt utbredd upplysuivg kan
uppryckas.
PIPA A SARA AMIN AB UED V ASL FATTA ADA EST VARSE LATER LAR ET AE ARN TE ER RER SR en
Pl lIoan Al att huofl frn ar Ks aAoktbh Alaa pt