Ol verenkölsmelserne imec enotreprenorerne, nvii-:
ka förbundit sig att sjulfve skatta de mnödige
arbetarne, så alt man om ett par dagar kunde
vänta sig att åter se arbetena i gång. 200 sol-
dater fortforo också, äfven efter det andra fol-
kets hemförlofvande, att vara sysselsatte med
hvarjehanda förberedelser till de trenne bastil-
jernes uppförande.
Den namnbunnige mathematikern Arago, le-
damot af Deputerade kamaren, hade i ett bref
till Naticenal visat buru Paris kunde beskjutas
från de tUllämnade fästena. En anonym ar-
tilleri-officer försökte i Monitören vederlägga
bans påstående, hvilket föranledt Hr Aragao att
i en ny skrifvelse till Wational återkomma till.
ämnet, och ytterligare. bevisa riktigheten af
hvad han anfört. I slutet af denna skrifvelse
inför han en petition till deputerade kamaren
från en mängd nationalgarder och andra invå-
nare i Paris mot fästningsanläggningarne, hvil-
ken de anmodat honom framlemna, men som cj
kom till verkställighet i anseende till sessionens
slut, innan petionen hann att undertecknas af.
alla dem , som ville taga del deri. Den fram-
ställer klart och i korthet de vigtiga invännin-
garne mot förslaget, och lyder som följer:
Undertecknade, invånare af r2:te municipal-
distriktet i Paris, tro sig uppfylla en helig pligt,
då de underrätta Eder om den lifliga oro, som
regeringens offentligt framlagda plan, att om-
gifva hufvudstaden med en mängd citadeller,
väckt hos dem: Om det skadliga i denna plans
utförande inskränkte sig blott till ett fall i vär-
det af en mängd enskilt egendom, så skulle
vi hafva iakttagit tystnad, ty de enskilta in-
tressena böra alltid gifva vika för landets fräls-
ning. Men i förevarande fall skulle det vara
att tillsluta ögonen för ljuset, om icke förhål--
landen af en helt annan vigt, dem vi nu
gå alt antyda, i hög grad fäste vår uppmärk-
saruhet.
De 15 föreslagna citadellerne blefve ett sä-
kert medel att beröfva invånarne i Paris all
kommunikation med landet utanföre, att ut-
hungra dem, utan att dertill behöfdes mer än
2 å 3 regementen. Om de 7 å 8000 man af
Kongl. gardet i Juli 19830 hade varit fördelta
å de 15 citadeller, med hvilka man nu hotar oss,
så skulle de hafva tillintetgjort patvioternes be-
mödanden, och tvungit dem, mindre derigenom
att de skjutit eld på staden än att de hämmat all
tillförsel, att underkasta sig Carl X:s och Po-
lignacs vansinniga ordonnanser. Citadellerne
skulle således hota friheten; de skulle förr el-
ler senara lemna invånarne i Paris, bundne till
händer och fötter, till pris åt maktens nycker.
Men kunde väl regeringen sjelf vare förvis-
sad, att den ingenting hade att frukta af be-
sättningen i fästena? Har då aldrig partian-
dan visat sig i en arme? Har hågkomsten af
pretorianska kohorterne alldeles försvunnit ur
våra ministrars sinnen? Hafva de glömt att
1512 skulle de svaga detachementer, general
Mallet fick på sin sida, kanhända hafva gjort
en verklig revolution i bufvudstaden, om de
varit il besitining af 15 botande citadeller.
Ingen kan hysa större förtroende än vi till arme-
ens med och nationalgardenas trohet, till kraften
och patrietismen hos den stora massan af befolk-
