Ol verenkölsmelserne imec enotreprenorerne, nvii-: ka förbundit sig att sjulfve skatta de mnödige arbetarne, så alt man om ett par dagar kunde vänta sig att åter se arbetena i gång. 200 soldater fortforo också, äfven efter det andra folkets hemförlofvande, att vara sysselsatte med hvarjehanda förberedelser till de trenne bastiljernes uppförande. Den namnbunnige mathematikern Arago, ledamot af Deputerade kamaren, hade i ett bref till Naticenal visat buru Paris kunde beskjutas från de tUllämnade fästena. En anonym artilleri-officer försökte i Monitören vederlägga bans påstående, hvilket föranledt Hr Aragao att i en ny skrifvelse till Wational återkomma till. ämnet, och ytterligare. bevisa riktigheten af hvad han anfört. I slutet af denna skrifvelse inför han en petition till deputerade kamaren från en mängd nationalgarder och andra invånare i Paris mot fästningsanläggningarne, hvilken de anmodat honom framlemna, men som cj kom till verkställighet i anseende till sessionens slut, innan petionen hann att undertecknas af. alla dem , som ville taga del deri. Den framställer klart och i korthet de vigtiga invänningarne mot förslaget, och lyder som följer: Undertecknade, invånare af r2:te municipaldistriktet i Paris, tro sig uppfylla en helig pligt, då de underrätta Eder om den lifliga oro, som regeringens offentligt framlagda plan, att omgifva hufvudstaden med en mängd citadeller, väckt hos dem: Om det skadliga i denna plans utförande inskränkte sig blott till ett fall i värdet af en mängd enskilt egendom, så skulle vi hafva iakttagit tystnad, ty de enskilta intressena böra alltid gifva vika för landets frälsning. Men i förevarande fall skulle det vara att tillsluta ögonen för ljuset, om icke förhål-landen af en helt annan vigt, dem vi nu gå alt antyda, i hög grad fäste vår uppmärksaruhet. De 15 föreslagna citadellerne blefve ett säkert medel att beröfva invånarne i Paris all kommunikation med landet utanföre, att uthungra dem, utan att dertill behöfdes mer än 2 å 3 regementen. Om de 7 å 8000 man af Kongl. gardet i Juli 19830 hade varit fördelta å de 15 citadeller, med hvilka man nu hotar oss, så skulle de hafva tillintetgjort patvioternes bemödanden, och tvungit dem, mindre derigenom att de skjutit eld på staden än att de hämmat all tillförsel, att underkasta sig Carl X:s och Polignacs vansinniga ordonnanser. Citadellerne skulle således hota friheten; de skulle förr eller senara lemna invånarne i Paris, bundne till händer och fötter, till pris åt maktens nycker. Men kunde väl regeringen sjelf vare förvissad, att den ingenting hade att frukta af besättningen i fästena? Har då aldrig partiandan visat sig i en arme? Har hågkomsten af pretorianska kohorterne alldeles försvunnit ur våra ministrars sinnen? Hafva de glömt att 1512 skulle de svaga detachementer, general Mallet fick på sin sida, kanhända hafva gjort en verklig revolution i bufvudstaden, om de varit il besitining af 15 botande citadeller. Ingen kan hysa större förtroende än vi till armeens med och nationalgardenas trohet, till kraften och patrietismen hos den stora massan af befolk