rade brochyr, som på samvetet icke vet sig i minsta målto hafva förfördelat Resp. Red. eller gifvit anledning till ett så hårdt förfarande med en man, hvars börda, okäud för förtryckaren , torde vara Nog tung, utan att sten derpå med uppsåt lägges af någon, som bär menskligbetens namn, har deraf ansett sig uppmanad och sin egen hederskänsla skyldig, härmedelst lika så vördnadssom sanningsfullt om sanna förbållandet upplysa Resp. Red. och en vördad Allmänhet. Författaren har icke utan giltiga skäl, Aller Underdånigst vändt sig till Landsens Fader med sin undersätliga bönfallan om hjelp i sina kännbara betryck Han är fattig, missgyunad af lyc kan, enligt ingångne Handliogar till Kongl. Maj:t, Väldsamt behandlad af Förmän, och behöfver för sig och de sina allas medlidande, hvilket hos dev seende och tänkande icke uteblifvit, belst ädelmodets nådegåfror i runda 3:ne år från flerfalldiga, okända, välgörande händer, äfven från utrikes orter, up: pehållit familjen med kläder och föda. Förf:s egentliga ärende bit, för ett är sedan, var alt söka cen förmodl. mager Bat.-Pred.-tjenst — kanske detta ceftter 16 års presterlig tjensteöring syntes alltför skam: löst begärdt? Ingalunda söker sig Förf. ur ett slfi 1 elt annat af ostadighet, icke heller en stable boningsplats fös att med rika mannen lefva yppigt, stolt lysa och skrytsamt visa sina stora egenskaper; ty en fattig krigares son, som noaktadt en inre kallelse ända från spädaste barndomen att bli prest, hvars föräldrars bjelp endast bestätt i sucka och tårar, som först vid 17 års ålder genom fattigdomen och bindren kunnat tränga sig in i skolan, ock under de få studeringsår, som efler den åldren voro öfriga, såsom Beväriugs-skyldig, bland 1792 års födde, rycktes från boken till krigsståndet och tvenne år en suite kommenderades dels åt Skåne, dels åt Norrige i fält, samt aldrig haft en enda skillings hjelp från fadershuset — — huru skulle den kunna äga några sådane? — Han tycks gerna utan biygsel för sig sjelf, utan anstöt för tänkande, kuuna fortfarande hälla en bok i handen till ett tecken atv han ännu icke studerat ut, och hvilken Lärare bar har väl studerat ut; att boken får och bör bortläggas förr än vid grafven? När får en krigsmau nedlägga sina skyddsvapen? Icke förr än vid afskedstagandet, stupad på slagfältet eller kallad af döden! Hvilken ädelsinnad misstycker att Förf, efter nära 20 års uppfylld pligt mot kyrkan och staten , hädanefter öuskar i cen stilla, obemärkt vrå af Fäderneslandet, kommagi en ostörd, säkert mera nyttig verksamhet, och derigenom undvika dels att sändas som en kastboll från den ena orten till den andra, dels att på ett nästan tiggande sätt hopsamla spridda brödsmulor till maka och barn? Skulle det icke skära Resp. Red. och hvarje sin sökniuvg meriterad Medborgare ibjertat, om Resp. Red.iställd i Förf:s cas, så efter en lång, besvärlig, nästan lönlös tjenstetid, vid ansökan till minsta lägenhet, af obevågenhet, alltid såg sig förbigången, utan hopp om digligt bröd, utan utsigt för en inbrytavde krankare älder — ännu mer om, såsom det verkligen händt Förf. vid sökta Lankasterskolan i VWeinge Pastorat, beställningen af Ephoro scholirum uvpdrogs åt en nyss utnämnd klockare från et annat stift, emot den som i runda 16 år trälat adjonktvägen inom stiftet, utan annan föreyitelse än M. V. Consist. må föredraga inför hvars mans ögon? Hvilken faller väl i förundran öfver att den vanliga adjunkturs-staten: 50 Bdr Banko om året, äfven vid sparsamrmaste hushållning, icke förslår för uppebällandet af 8 personers hushåll, helst om samma under tiden nödgas framoch tillbakaflytta några bundrade mil? förft som, ehuru utan studier, mer än en gång erfarit, att det är svårare vara rådlös, än brödlös har tid efter annan nödgats låta trycka och försälja af sina predikningar, jemte audra små obetydliga skrifter, hvilka, i lyckligare belägenbet stadd, visst icke kommit i dagsljusect; men nu må passera för hvad de äro och för hvad ändamål de utgått. Jemte äldsta sonen, stadd en främmande ort, sjelf, nedlagd på sjuksängen, utan resou cer för sig, utan medel till hemmavarandes berguing, tvingade honom nöden för kort sedan, att genom vänners och välgörares bevågna bidrag. till trycket lemna den obetydliga skrift, som synnerligast här är i fråga, under benämning: förtjenstens be!öning, eller den brödlösa Prestfamiljen i OR mo mrs on ee ee ee a