MM oo 2 på de män, som nu sutto på ministerbänken, (skratt) — emedan de upprätthöllo de ifrågavarande orättvisa och grymma lagarne. Om han talade till Christna, så behöfde han ingenting vidare tillägga; rättvisan af hans sak vore så klar och orubblig som himlen. Men innan han satte sig, måste han ännu säga ministrarne ett par ord. (Hör, hör!) För någon tid sedan hade de satt landet i rörelse, från ena ändan till den andra, uppmuntrat de politiska föreningarne, tillstyrkt Konungen att upplösa Parlamentet, rådt biskoparne att beställa om deras hus, och utnämt pärer. Hvarföre hade allt detta skett? Regeringen hade svarat: endast och allenast för reformens skull. Men nu frågade talaren hvar reformen vore, och hvari den bestod? Skulle man måhända söka den i Irländska tvångsbillen? (Hör, hör!) eller i billen om Irländska kyrkans inkomster? Med elt ord — ingen enda vigtig åtgärd hade blifvit föreslagen, som hade till föremål Engelska folkets nytta. Tories skrattade och gjorde sig lustiga öfver sina motståndare. De sade: Nu han J billen, hela billen, och ingenting annat än billena! (Högljudt skratt.) Det är ganska sapnt, folket har ingenting annat än billen. Men i hela landet herrskade också öfvertygelsen, alt sakerne icke kunde fortfara i det skick de nu äro. Man befarade allmänt en stor och plötslig förändring. Landet stod nu på ett Vesuvius, och antingen finge man reform eller revolution. vy Hume understödde motionen. Han önskade att Lord Althorp gjort sig lika mycket besvär med spannemålslagarne, som med Irländska tvångsbillen. Förändring i spannemålslagarne skulle medföra den största lindring för folket inom alla klasser, och höja industrien i landet. Han kurde derföre icke begripa, huru den ädle Lorden och hans kolleger kunde taga på deras samveten, att så länge uppskjuta med denna åtgärd. Ingen menniska vore i stånd att säga hvad följderne kunde blifva af elt uppskof, och talaren trodde derföre att det vore bättrey att i tid vara betänkt på ett välberäknadt system än att tvingas till ett, som vore omoget och komme brådstörtadt. Skattkamarkanslern yttrade, att denna fråga redan så utförligt blifvit afhandlad under innevarande session, att han icke ansåg nödigt ingå i någon diskussion deröfver. Han funne så mycket mindre anledning alt göra det, som å ena sidan en mängd högst vigtiga frågor redan voro Huset förelagda, och å den andra det -alimänt medga!s, att åkerbruket befann Sig 1 ett fördelaktigare läge än fabrikerne, och all således någon inblandning af lagstiftande makten icke vore oundgängligen nödvändig. — kKiter en kort debatt förkastades fr Fryers motion, med 72 röster mot 47. Sir VV. Ingilby bar tillkännagifvit, att han i nästkommande session ämnar förelägga Underhuset en motion om biskoparnes uteslutande från Öfverhuset. — I utskoticet om Irländsia kyrko-reformbillen antogs ett amendement af Lord Oxmantown (mot ministrarne,) med , äfvensom Mir Stanleys för47:de klauseln, med 280 röster oven bade afvoendea nå INN 85 röster moi 43 me ——LFr—r— .cw -—--cM sn o os, .aE JvÖ h hh GA JJLJHJJJJnnJMMMMMMMMMMMMM