FRA nd I Eovgland tilldrog sig för någon tid sedan en händelse, som kunde gifva artigt ämne till en komedi. Lord N. N. har en enda son, väl uppfostrad samt af intagande maner och utseende. Olyckligtvis voro dessa egenskaper förenade med en sådan skygghet för fruntimmerssällskap, alt han alltid undvek det, utom i högsta nödfall. Naturligtvis hade han också ingen håg att gifta sig. Föräldrarne, som fruktade att den lysande ätten skulle utslockna, grubblade på alla möjliga mndel att bota hans aversion för det täcka könet. Efter många rådplägningar med sina vänner, hittade de ändtligen på följande: De öfvertalade, med löfte om en betydlig skänk, en flicka af utomordentlig skönhet, 17 år gammal och dotter till en handtverkare, att vara dem behjelplig i planens utförande. Denna bestod deri, att hon lät binda fast sig vid ett träd, just som den unge Lorden en dag skulle göra en promenad i par ken. Knapt har ban kommit in bland träden förrän han hör en qvinnoröst ropa på hje Ip, tkyndar fram, finner den skönaste upga qvinna med utslaget hår och förstörd uppsyn bakbunden, och ser två karlar af rysligt utseende taga till fötterna. Ynglingen lossar i ögonblicket repen, hjelper flickan säillr tia, som nu rodnade och fick hjertklappning; ty äfven hon, som blott hade låtit beveka sig vill intrigen i hopp att göra en god gerning kände för första gången en ljaf plåga vid den unge muönnens öma omsorger. Hon yttrade derföre sin uppriktiga tacksamhet emot honom med en förlägenhet, som gjorde hennes verkligen intagande varelse ännn skönare. Han för henne till sina föräldrar, som med glädje sågo hans deltagande, och för att bota hononr fallkomligt, bädo att få behålla henne hos sig ännu en vecka, hvarunder de af pur erkönsla slösade skänker och dyrbara kläder på henwe, såsonr den älskåäde sonens rädda: inna. OlyckH stvis bade de ej betänkt vådan af detta exner i ment. Sonens afsmak för frunplimmer förbytte sigil den häftigaste kärlek, som de äfven funno motsvarar d hos den blygsamma flickan, och inom några Gagar förkla ade han, att han icke ville lefva