f
nade; och sedan man inbemtat nämdens och
grannarnes intyg öfver de omständigheter upp-
bördsmanven angifvit såsom skäl tll afekrifning.
så skall såval Presien som domaren genom an-
teckning i alskiifvingslängden, eller ock straxt
genom ett anförande till protokollet antingen
intyga sanningen af Uppbördsmannens uppgif
ter, eller ock angifva 1 hvad mon de befun-
nits vara felaltiga eller underkastade tvifvels-
mål. Såväl Hof-Rätterne som donmkapitlerne
hafva i anledniug häraf nu erhållit befallnivg
att förordna sederbörande Domare och Pre-
ster till ett noggrannt iakttagande af dessa fö-
resk rifter.
Dåä ou Restlängdevne, på sådant sätt bevitt-
nade, inkomma till Landshöfdinge-Embetet, och
då detta dessutom, 1 sted af de enligt författ-
ningarne å kronohemman upprättade syne- in-
strument, eller efter att hafva hållit restran-
sakningar, om saken händelsevis så skulle for-
dra, sjelft närmare undersökt förhållandet, äger
vederbörande Kejsarens Befallningshafvande att
dömma till hvad del de, som kommit i flåga
till erhållande af afkortning på sina rester,
må, i anledning af ofvannämnde grunder, deraf
komma i åtnjutande; eller ock om de förme-
delst slösaktighet och frosseri, eller genom egen
försummelse vid jordens odlande, böra hänlfö-
ras till antalet af dem, som sjelfve äro orsaken
till sin fattigdom. På grund häraf äger ock
Landshöfdinge-Embetet att, i förra fallet, af-
kunna ett vanligt utslag om resternes afkort-
ning, och de samme afskrifva; men 1 sednare
fallet genast afhysa åboerne ifrån hemmanet,
och utbjuda de af kronorester betungade bem-
man åt andra till att besittas emot erläggan-
det af fulla beloppet utaf resterne.
S. 2 innehåller, att de för landtbruket mnöd-
vändiga saker och verktyg, äfvensom oxar och
andra husdjur, såsom nödiga för en gårds sköt-
sel, icke skola tagas i mät för kronoutskylder
vid annan händelse, än om Landsh.Emb , så-
som förut blifvit sagdt, finner åboen genom slös-
aktighet hafva förlorat sin rält att tillgodonju-
ta alkor tning.
3 f. förordnar om samma procedur för skat-
tejorden, som för kronojorden blifvit påbuden.
Man kan ingalunda misskänna det välvilliga
syftemålet med denna faderliga förordning; men
om man med flit ville uttänka sig en åtgärd,
som skuile föranleda till missbruk och korrup-
tioner å ena sidan emellan bönderne och ecewm-
betsmännen, samt å den andra till afund och
kabaler emellan grannar, så kunde knapt något
mera rakt ledande till ett sådant ändamål på-
hittas, än Öenna förordning. Huru vackert lå-
ter det icke, att fliten, dygden och olyckan
härigenom skola hugsvalas , men lättj., li-
derlighet och lycksökeri åter bestraffas? Men
man finner genast vid närmare granskning,
Bo oo HUA FR 1 22 ao LU A CA dan
