AALL UATPNOLJ IIS O (Forts. fr. Suppl. N:o 36). xenstjernas glada förhoppningar om en slutlig fred försvunno dock allt mer och mer. Farorna deremaoet ökades, och redan ett år derefter började han icke utan häpnad och sorg ana den förestående våldliga striden mot kejsaren och katolike:na. Uti ett bref till sin bror, dateradt Elbingen d. 1 Nov. 1627, uttalar han i detta hänseende sina farbågor och sina förhoppningar sålunda: Alldenstund fäderneslandets tjenst hindrar mig att eftir sedvanan ärenderna gemensamt med eder der hemma öfverlägga, så aktar jag dock nödigt och med vår broderliga tillgifvenhet ceh förtroende öfverensstämmande att något fiiare och vidlyftigare iör dig framställa min mening om fäderneslandets tillstånd och behof. — Käre broder! Örliget med vår gamle fiende Polacken, hafver fuller sina besvär, såsom krig i allmänhet pläga, Gärder och utskrifningar falla tunga för den fattigdom, som råder i fäderneslandet, sexdeles för den okunnige allmogen, hvilken deras nöd vändighet icke mäktar inse. Likaså är det svårt för krigsfolket att länge lefva skilda från fädernesland, vänner och anhör:ga, dem man sent och stundom i derna verlden aldrig återse får, och dertill sjeif dagligen sväfva i fara att förgås genom vanskötsel eller fiendesvärd. Sjelf hafver jag större besvär, än i der hemma kunnen tro; vet ofta icke den ena dagen, hvad jag skall gifva folket att lefva af den andra, än mindie en månad derefter. Hemifrån föga Hjelp, häsute e;.dast nöd och brist och dertill fienden för dörren. Så kan ock enhvar besinna, huru behagligt det skall vara, att lefva skild från hustru och barn samt all min förmögenhet, bvilken on löper som vatten kring sten, så alt jag lör mig och de mina har med tiden föga annat att vänta än skulder och fattigdom. Sådant alt med en god fred att afvärja skulle väl för enskild del vara min största åstundan. Men, så bör ingen vår eller de våras olägenhet, icke ens sakra undeigång rycka oss från fäderneslandets tjenst, utan böre vi såsom ärlige tjenare och rätta fosterlandsvänner, vara färdige afvärja dess skada och förderf, och det mtd egendom, blod, lif, ja allt det oss kärt är; och således lemna samtida vänner en god :!öresyn, och efterkommande ett ärligt namn, hvilket jag biand verldsliga ting aktar som den bögsta belöning, Detta höra vi så mycket häldre göra, som vi derigenom kunna hoppas en god utgång på delta kriget och det innan kort. Jag kan nemligen min broder med sanning försäkra, icke Gud något att föreskrifva. utan som en menniska efter menskligt förnuft att sluta, att derest vi med kraft kriget fortsätta och Gud härefter som hittills framgång förlänar, då är intet tvifvel, att vi fienden snart till en för fäderneslandet nyttig och hederlig fred tvinga stolom. — Men bär komsner nu en annan sak, som ökar fivudens och nästan alldeles kunde nedslå vårt mod; nemligen det mäktiga förbund, som kejsaren, konuvga:nei Spanien och Polen jemte den katolska ligan ingått hafva, samt de stora och oförirodade seoervinningar.