AALL UATPNOLJ IIS
O (Forts. fr. Suppl. N:o 36).
xenstjernas glada förhoppningar om en
slutlig fred försvunno dock allt mer och
mer. Farorna deremaoet ökades, och redan ett
år derefter började han icke utan häpnad
och sorg ana den förestående våldliga stri-
den mot kejsaren och katolike:na. Uti ett
bref till sin bror, dateradt Elbingen d. 1 Nov.
1627, uttalar han i detta hänseende sina far-
bågor och sina förhoppningar sålunda: All-
denstund fäderneslandets tjenst hindrar mig
att eftir sedvanan ärenderna gemensamt med
eder der hemma öfverlägga, så aktar jag dock
nödigt och med vår broderliga tillgifvenhet
ceh förtroende öfverensstämmande att något
fiiare och vidlyftigare iör dig framställa min
mening om fäderneslandets tillstånd och be-
hof. — Käre broder! Örliget med vår gamle
fiende Polacken, hafver fuller sina besvär,
såsom krig i allmänhet pläga, Gärder och ut-
skrifningar falla tunga för den fattigdom, som
råder i fäderneslandet, sexdeles för den okun-
nige allmogen, hvilken deras nöd vändighet ic-
ke mäktar inse. Likaså är det svårt för krigs-
folket att länge lefva skilda från fädernesland,
vänner och anhör:ga, dem man sent och stun-
dom i derna verlden aldrig återse får, och
dertill sjeif dagligen sväfva i fara att förgås
genom vanskötsel eller fiendesvärd. Sjelf haf-
ver jag större besvär, än i der hemma kun-
nen tro; vet ofta icke den ena dagen, hvad
jag skall gifva folket att lefva af den andra,
än mindie en månad derefter. Hemifrån föga
Hjelp, häsute e;.dast nöd och brist och dertill
fienden för dörren. Så kan ock enhvar besin-
na, huru behagligt det skall vara, att lefva
skild från hustru och barn samt all min för-
mögenhet, bvilken on löper som vatten kring
sten, så alt jag lör mig och de mina har med
tiden föga annat att vänta än skulder och fat-
tigdom. Sådant alt med en god fred att af-
värja skulle väl för enskild del vara min stör-
sta åstundan. Men, så bör ingen vår eller de
våras olägenhet, icke ens sakra undeigång
rycka oss från fäderneslandets tjenst, utan bö-
re vi såsom ärlige tjenare och rätta foster-
landsvänner, vara färdige afvärja dess skada
och förderf, och det mtd egendom, blod, lif,
ja allt det oss kärt är; och således lemna sam-
tida vänner en god :!öresyn, och efterkom-
mande ett ärligt namn, hvilket jag biand
verldsliga ting aktar som den bögsta belöning,
Detta höra vi så mycket häldre göra, som vi
derigenom kunna hoppas en god utgång på
delta kriget och det innan kort. Jag kan nem-
ligen min broder med sanning försäkra, icke
Gud något att föreskrifva. utan som en men-
niska efter menskligt förnuft att sluta, att
derest vi med kraft kriget fortsätta och Gud
härefter som hittills framgång förlänar, då är
intet tvifvel, att vi fienden snart till en för
fäderneslandet nyttig och hederlig fred tvinga
stolom. — Men bär komsner nu en annan
sak, som ökar fivudens och nästan alldeles kun-
de nedslå vårt mod; nemligen det mäktiga för-
bund, som kejsaren, konuvga:nei Spanien och
Polen jemte den katolska ligan ingått hafva,
samt de stora och oförirodade seoervinningar.