ordentusgt, men qvalien derpa laltlo autortteterne gensdarmer cch troppar blanda sig i saken, och arrestera några af musikanterne. Det försäkras alt ministeren, ganska visligt förutseende hvad som, efter all sannolikhet, väntar mången af dess vänner Deputerade Kamaren vid dess) hemkomst, låtit utfärda instruktioner för prefekter och militär-chefer, huru de böra gå tillväga med de charivaris, som snart komma alt ljuda från ena ändan af Frankrike till den andra, Så snart någon sådan musikalisk tillställning förmärkes, skola de genast söka skingra de spelande, och, om icke annat hjelper, bruka våld. Det är icke mer än billigt, att ministrarne söka visa sin erkänsla mot de deputerade, som varit så medgörliga, och beviljat dem så många millioner. Det börjar allmänt tros, att den nuvarande Deputerade Kamaren icke mera kommer alt sammanträda, utan att nya val förestå till nästa år. Ministeren skall inse omöjligheten alt vidare kunna begagna en Kamare, som till den grad fallit i opinionen, som denna. Emedlertid äro nu alla anslag beviljade för detta och nästkommande år, så alt vederbörande åtminstone icke så snart lära ämna att träda nyvalda Deputerade under ögonen. En af de ltalienska flyktingarne, La Cecilia, hvars namn, jemte Mazzinis, finnes under den påstådda hemliga domstolens dödsdom mot Imiliani, har skrifvit till inrikes ministern och begärt, att omständigheterne af den undersökning målte göras allmänt bekanta, som för 5 månader sedan börjades mot honom, och ända hittills icke haft någon annan påföljd än den, att han blifvit förvist från Marseille till Tours. Det var redan för så lång tid tillbaka som regeringen hade detia dokument i handom, och då ingen anklagelse mot La Cecilia följt derpå, så tycktes sådant bevisa, att regeringen sjelf icke trott å dokumentets äkthet, emot hvilken också La Cecilia högtidligen protesterar. Hvad som också synes bestyrka att det är understucket, och att styrelsen vet deraf, är den omständigheten, att La Cecilia icke blifvit dragen för rätta scdan moidet på Emiliani skedde, utan endast fått hefallning begifva sig från Tours till Loches. Det blir således mer och mer uppenbart, alt den hemliga domstolen icke är någonting annat än en af dessa många polis-upplinningar, hvarpå man i Frankrike aldrig haft brist, när de behöfts för det ena eller andra ändamålet, Hr Thiers har försäkrat att det vore en helig pligt för vegeringen att befästa Paris, och att den icke skulle underlåta att uppfylla den. I samma stund som Kamaren afslog de tvenne millioner, dem Krigsministern på förhand uppfört i sin budget för detta ändamål, hölls auktion på stadshuset att öfverlåta murarbetet på 5 st. af de tillämnade fästena åt entreprenörer. Regeringens plan är uppenbarligen att tvinga Kamrarne gå in på förslaget, derigenom att den först bygger, och sedan sätter dem i nödvändighet att betala. General Demarcay och Hr Arago hafva, oaktadt alla ministrarnes motsägelser, tydligt visat, att ingen punkt i Paris finnes, som icke kommer alt domineras från någun af de tillämnade fästena.