utan torn, samt i två brunssalar och, hvad som är ännu värre, — på ett karantäns-hus, Meriten under år 1818 bestod deruti, att Hr Magistern gifte sig; och slutet af denna imponerande meritförteckning, hvaraf vi blott anfört några spridda ställen, utgöres af en underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes af gunst och nåd, och för att vinna öfvertygelse om Hr Magisterns stora egenskaper, låta honom antingen predika en dag i Kongl. Hofkapellet, eller ock tjena en månad till fots vid något af Gardes-regementerne. Denna sublima idd uttrycker Hr Magistern på vers, börjande högtidligt med utropet Ja — dyre Kouung! För att pröfva om tour jag är värd, Låt mig tjena en dag i DIN kyrka, Eller månaden fullt ut med svärd Vid DITT garde till fot. Så slutar första delen af denna läsvärda brochyr. Dess sednare hälft är uppfylld af verifikationer till Hr Magisterns meriter, som eljest kunde synas otroliga. Hufvudsumman är, att Hr Magistern oförtrutet predikat, så att fara är, det han, såsom folket brukar säga, blifver trött af mycket predikande, om han icke snart får hvila sig, eller fåv pastorat. Fit synes ock Hr Magistern syfta med de flera, i skriften synliga vinkarne om några gäll, hvilka, såsom lediga och regala förekomma Hr Magistern aptitliga. Men som ingenting är fullkomligt under månan, — har ock denna skrift, oaktadt flere lysande sidor, äfven sina ofullkomligheter. Bland dessa är isynnerhet H. Magisterns infall att offentliggöra, huru en af hans anhöriga tackat Gud, att Hr Magistern icke åtlydde Konsistorii befallning , och tor till Näsinge, — hvilket förfarande synes strida mot den subordination, hvilken en prest, som. förut varit fältväbel, bör visa Domkapitlet. Det sista i pjesen är elt poem, kalladt de skingrade flyttfoglarnes skri; skildrande, i poetiska färger, svårigheterna för en gift man alt lefva på ungkarlsfot, i följd af konsistorii missiv, — hvarom, bland annat, yttras: Och — när jag sofver, ljufligt jag drömmer, Skattar mig säll — (i drömmen förstås): Men när jag väckes, fordras en vana För den bedragne att vara tillfreds! Att vara tillfreds synes ickei allmänhet vara Hr Magisterns svaga sida; ty hela den nu benäget recenserade skriften är en följd af hans missnöje öfver en afslagen ansökan att entledigas från all presterlig tjenstgöring inom Götheborgs stift. Man torde ock, i fall han icke snart blifver tillfreds, få emottaga andra produkter af denna art, emedan Hr Magistern i sista versen kathegoriskt förklarat, förrn jag bliy bönhörd, aldrig jag tigev Vi och alla andra uppriktiga vänner af Herr Magistern, som läsa detta, önska att han så snart som möjligt må vinna bönhörelse, på det