lärare och lärosäten besöktes, särdeles Rostock, Jena och Wittenberg. Vid sistnämnde högskola försvarade Axel Oxenstjerna fyra teologiska afhandliogar, och ådagalade dervid ovanlig lärdom och skarpsinnighet. Många trodde, att ban ämnades till presterliga banans säkert är, att han dertill innehade de grundligaste kunskaper, och under hela sin lefoad bibeböll mycken förkärlek för dessa ämnen. Latinet . kände shan i grund. Ehuru en stor talare på modersmålet, uttryckte han sig dock både kraftigare och prydligare på Latin, och kunde aldrig tåla det vid den tiden småningom uppkommande bruket att i statsärender häldre nyttja Fransyskan än det gamla Romarespråket. Jemte dessa ämnen lärde han Tyska och Fransyska, historia och statskunskap, samt slatligen alla Ridderliga öfningar. År 1602 lät Karl den nionde strängeligen påbjuda, att alla Svenskar, som vistades utrikes, skulle utan dröjsmål vända tillbaka till fäderneslandet. Bröderna Oxenstjerna återkommo derföre 1603, Redan första gången, som de inställde sig hos Karl den nionde, fattade denne ett serdeles behag för Herr Axel. och utnämnde honom innan kort till Kammarjunkare. Såsom sådan förvärfvade han sig än mera ynnest. År 1606 anförtroddes åt den då endast tjugutreåriga ynglingen en beskickning till Mecklenburg. Det var hans första statsvärf. Han utförde det så, att Konungen dermed förenade åtskilliga uppdrag vid de andra Tyska hofven, och slutligen utnämnde honom frånvarande till Riksråd, då endast tjugusex år gammal. Fjorton af hans förfäder hade i rakt nedstigande linea, son efter far, beklädt samma värdighet. Axel blef den femtonde och störste. Genom en mängd väl vårdade uppdrag vaovn han ännu mera företroende, så att Karl den nionde vid sin död utnämnde den tjuguåttaåriga Axel Oxenstjerna till en bland Gustaf Adolfs förmyndare. År 1608 hade Axel Oxenstjerna ingätt uti äktenskap med Anna Bååt af Tidön, f. 1579. Denna förbindelse blef ganska lycklig. Axel Oxenstjerna var sjelf en god och öm husfader, bans maka en huld och aktningsvärd fru och flere hoppfulla barn förljufvade devas äktenskap. Mångfalldiga bref visa äfven, huru varmt hans hjerta slog för denna älskade omgifning; men otaliga göromål lemnade honom sällan ett ögonblick, aldrig en dag ostörd bland de sina. Hans hbjertligt älskade dotter, Fröken Christina, skulle 1628 gifta sig med Gustaf Hornz; men fadren måste försumma dottrens bröllopp för fosterlandets angelägenheter. . Brefvet vid detta tillfälle visar hans och tidehvarfvets tänkesätt. Hjertans kära dotter, skref han, den högste Guden dig och din kära man välsigne, hugne och bevare! Jag behöfver icke skrifva, huru gerna jag önskat öfvervara eder högtidsdag; men fäderneslandets lägenhet hafver det icke tillåtit. J veten dock nogsamt, att jag till eder ett faderligt bjerta bär, och att jag dagligen beder, det min wi: