lärare och lärosäten besöktes, särdeles Rostock,
Jena och Wittenberg. Vid sistnämnde hög-
skola försvarade Axel Oxenstjerna fyra teolo-
giska afhandliogar, och ådagalade dervid o-
vanlig lärdom och skarpsinnighet. Många
trodde, att ban ämnades till presterliga banans
säkert är, att han dertill innehade de grund-
ligaste kunskaper, och under hela sin lefoad
bibeböll mycken förkärlek för dessa ämnen.
Latinet . kände shan i grund. Ehuru en stor
talare på modersmålet, uttryckte han sig dock
både kraftigare och prydligare på Latin, och
kunde aldrig tåla det vid den tiden smånin-
gom uppkommande bruket att i statsärender
häldre nyttja Fransyskan än det gamla Roma-
respråket. Jemte dessa ämnen lärde han Ty-
ska och Fransyska, historia och statskunskap,
samt slatligen alla Ridderliga öfningar.
År 1602 lät Karl den nionde strängeligen
påbjuda, att alla Svenskar, som vistades utri-
kes, skulle utan dröjsmål vända tillbaka till
fäderneslandet. Bröderna Oxenstjerna återkom-
mo derföre 1603, Redan första gången, som
de inställde sig hos Karl den nionde, fattade
denne ett serdeles behag för Herr Axel. och
utnämnde honom innan kort till Kammarjun-
kare. Såsom sådan förvärfvade han sig än
mera ynnest. År 1606 anförtroddes åt den då
endast tjugutreåriga ynglingen en beskickning
till Mecklenburg. Det var hans första stats-
värf. Han utförde det så, att Konungen der-
med förenade åtskilliga uppdrag vid de andra
Tyska hofven, och slutligen utnämnde honom
frånvarande till Riksråd, då endast tjugusex
år gammal. Fjorton af hans förfäder hade i
rakt nedstigande linea, son efter far, beklädt
samma värdighet. Axel blef den femtonde och
störste. Genom en mängd väl vårdade upp-
drag vaovn han ännu mera företroende, så att
Karl den nionde vid sin död utnämnde den
tjuguåttaåriga Axel Oxenstjerna till en bland
Gustaf Adolfs förmyndare.
År 1608 hade Axel Oxenstjerna ingätt uti
äktenskap med Anna Bååt af Tidön, f. 1579.
Denna förbindelse blef ganska lycklig. Axel
Oxenstjerna var sjelf en god och öm husfader,
bans maka en huld och aktningsvärd fru och
flere hoppfulla barn förljufvade devas äkten-
skap. Mångfalldiga bref visa äfven, huru
varmt hans hjerta slog för denna älskade om-
gifning; men otaliga göromål lemnade honom
sällan ett ögonblick, aldrig en dag ostörd bland
de sina. Hans hbjertligt älskade dotter, Fröken
Christina, skulle 1628 gifta sig med Gustaf
Hornz; men fadren måste försumma dottrens
bröllopp för fosterlandets angelägenheter. . Bref-
vet vid detta tillfälle visar hans och tidehvarf-
vets tänkesätt. Hjertans kära dotter, skref
han, den högste Guden dig och din kära
man välsigne, hugne och bevare! Jag behöf-
ver icke skrifva, huru gerna jag önskat öfver-
vara eder högtidsdag; men fäderneslandets lä-
genhet hafver det icke tillåtit. J veten dock
nogsamt, att jag till eder ett faderligt bjerta
bär, och att jag dagligen beder, det min wi:
