elfvor, och rörde vaggan, samt söngo med
späda söster barnet åter till hvila.
Herr Krister Bengtsson blef icke långt der-
efter halshuggen i Stockholms blodbad. Men
den unga Gabriel, redan från födelsen englars
och menniskors älskling, växte upp i guds-
fruktan, kunskaper och ridderliga öfningar,
förvärfvande sig allmän både kärlek och akt-
nipg. Under Gustaf Wasa blef hans riksråd,
under Erik den fjortonde friherre, varande
den första, som i Sverige med denna värdig-
bet bekläddes. Han gaf samma konung de
osvikligaste bevis på sin trohet, då han upp-
rigtigt varnade honom för de sanslösa gifter-
målsförslagen, för de öfverdrifna förföljelser-
na mot Sturarna, o. s. v. Han undvek att
taga någon verksam del i de strider, som fö-
veföllo vid afsättavdet af denne olycklige ko-
hung; men blef, det oaktadt, så snart Johan
vunnit kronan, upphöjd till riksmarskalk.
Spådomen vid hans födelse tycktes gå i full-
bordan, Han uppnådde en ganska hög ålder
under allt jemnt stigande aktning och förtrvo-
ende. Med sin fru, Beata Trolle, hade han
illsammans sex söner och fem döttrar, hvil-
ka alla hunno till mognare år, och redan före
föräldrarnes död ingått giften med Sveriges
örnämsta ätter, hvarförulan sönerna sjelfva
olefvo högt ansedda män. Sista året af sin
efnad inbjöd gamle herr Gabriel sina anhö-
ige alt fira julen tillsammans på Mörby. De
nfunno sig talrikt. Den gamle anställde der-
inder: följande julelek. Alla hans barn, må-
sar, sonhustrur och barnbarn, utgörande icke
nindre än femtio personer, skulle taga till-
ammans i en stor ring midt på salsgolfvet;
ill och med de späda barnbarnen, som ännu
cke kunde gå, skulle dock burna af sina
wmmor, följa med i leken. Derpå trädde de
våda gamla iniringen och började med hvar-
ndra dansen, hvilken sedan fortsattes hela raden
genom. Denna dans lefde länge och i kärt
ninne hos den talrika slägten, och omtalades
nnu lång tid efteråt öfver hela riket under
amn af Mörbyleken,
Bland barnbarnen uti denna ring befann sig
n knapt årsgammal gosse, med ljusa hår och
plåa lifliga ögon, Det var den sedermera så
yktbare Axel Oxenstjerna. Hans far var riks-
ch kammar-rådet Gustaf Gabrielsson, mo-
Iren Barbro Axelsdetter Bjelke, en faster till
lrottning Gunila. Axel Oxenstjerna föddes på
ånö i Uppland d. 16 Juni 1583. Med sina
oröder uppfostrades han hemma hos föräldrar-
re i tukt och sträng ordniog. Hans iärare
jar Isak Rotovius, en fattig Smålandsgosse,
om arbetat sig genom skola, gymnasium och
ikademi, och slutligen dog som biskop i Åbo.
De unga Oxenstjernornas läsning drefs med
ullt allvar, särdeles uti gamla språken och
eologien, tidens gunstlingsämnen. Alla biö-
lerna gjorde betydliga framsteg, men i syn-
rerhet Axel, som var den äldsta och till själs-
örmögenheter mest begåfvade. År 1597 dog
adren, Fru Barbro beslöt då att sända sö-
rerna utrikes, för att icke blifva invecklade
ati de tvistigheter, som hon tydligen förutsåg
1 mm or ee MP As 1. 1 2 or
