elfvor, och rörde vaggan, samt söngo med späda söster barnet åter till hvila. Herr Krister Bengtsson blef icke långt derefter halshuggen i Stockholms blodbad. Men den unga Gabriel, redan från födelsen englars och menniskors älskling, växte upp i gudsfruktan, kunskaper och ridderliga öfningar, förvärfvande sig allmän både kärlek och aktnipg. Under Gustaf Wasa blef hans riksråd, under Erik den fjortonde friherre, varande den första, som i Sverige med denna värdigbet bekläddes. Han gaf samma konung de osvikligaste bevis på sin trohet, då han upprigtigt varnade honom för de sanslösa giftermålsförslagen, för de öfverdrifna förföljelserna mot Sturarna, o. s. v. Han undvek att taga någon verksam del i de strider, som föveföllo vid afsättavdet af denne olycklige kohung; men blef, det oaktadt, så snart Johan vunnit kronan, upphöjd till riksmarskalk. Spådomen vid hans födelse tycktes gå i fullbordan, Han uppnådde en ganska hög ålder under allt jemnt stigande aktning och förtrvoende. Med sin fru, Beata Trolle, hade han illsammans sex söner och fem döttrar, hvilka alla hunno till mognare år, och redan före föräldrarnes död ingått giften med Sveriges örnämsta ätter, hvarförulan sönerna sjelfva olefvo högt ansedda män. Sista året af sin efnad inbjöd gamle herr Gabriel sina anhöige alt fira julen tillsammans på Mörby. De nfunno sig talrikt. Den gamle anställde derinder: följande julelek. Alla hans barn, måsar, sonhustrur och barnbarn, utgörande icke nindre än femtio personer, skulle taga tillammans i en stor ring midt på salsgolfvet; ill och med de späda barnbarnen, som ännu cke kunde gå, skulle dock burna af sina wmmor, följa med i leken. Derpå trädde de våda gamla iniringen och började med hvarndra dansen, hvilken sedan fortsattes hela raden genom. Denna dans lefde länge och i kärt ninne hos den talrika slägten, och omtalades nnu lång tid efteråt öfver hela riket under amn af Mörbyleken, Bland barnbarnen uti denna ring befann sig n knapt årsgammal gosse, med ljusa hår och plåa lifliga ögon, Det var den sedermera så yktbare Axel Oxenstjerna. Hans far var riksch kammar-rådet Gustaf Gabrielsson, moIren Barbro Axelsdetter Bjelke, en faster till lrottning Gunila. Axel Oxenstjerna föddes på ånö i Uppland d. 16 Juni 1583. Med sina oröder uppfostrades han hemma hos föräldrarre i tukt och sträng ordniog. Hans iärare jar Isak Rotovius, en fattig Smålandsgosse, om arbetat sig genom skola, gymnasium och ikademi, och slutligen dog som biskop i Åbo. De unga Oxenstjernornas läsning drefs med ullt allvar, särdeles uti gamla språken och eologien, tidens gunstlingsämnen. Alla biölerna gjorde betydliga framsteg, men i synrerhet Axel, som var den äldsta och till själsörmögenheter mest begåfvade. År 1597 dog adren, Fru Barbro beslöt då att sända sörerna utrikes, för att icke blifva invecklade ati de tvistigheter, som hon tydligen förutsåg 1 mm or ee MP As 1. 1 2 or