gått från sin ljerste öring. I ot bondqv: arter
vid Badstugugalan tog han ulaf sv sin skjorta
och försålde den til en bonde. För de pen-
ningar han härför erhöll, öfverlastade han sig
af starka drycker, samt gick till en backe vid
observatorium och lade sig der att sotva. Här
förlorade han sin mössa och sina sporrar, och
då han vaknade och, i sådant kick, icke an-
såg sig kunna våga att återsinda till rege-
mentet, begal han sig till Ced rsdaul och lade
sig 1 en lada, der han qvarbk f ötver natten.
Följan de:dagen begaf han sig till en krog i
grannskapet och förplög ade sis rikligen, samt
återvände till ladan. Huru linge ban der sof-
vit visste han icke; Törnqvists son hade väckt
honom, och då han upprese sis, samt visade
sig förargad öfver väckningen, hade barnet
sprungit undan; men knapt hunnit cit par fam-
nar utom ladan, innan Sundmark fattat en sten
och slagit barnet i nacken, så bjernan synts.
Barnet föll liflöst till marken. Mördaren vinkade
åt one drängar, som arbetade i trädgården. Desse,
som förut hört något jämmerrop, skyndade till
stället och mördaren visade dem silt offer ytt-
rande: se detta har jag gjort. På deras fråga
om orsaken till en sådan missgerning, svarade
han: Jag vill dö! Under tiden hade han
dock förmärkt något tecken till lif hos gossen,
och genast, med utrop: Det är synd att han
plågas längre, fattat en större, hvass sten,
samt innan de tillstädesvarande hunnit hindra
honom, slagit barnet 2:ne slag i hufvudet, hål-
lande stenen i begge händer hvarigenom huf-
vudet krossades. De omtalte drängarne Johan
Svan och Anders Landström hade nu affört
Sundmark Ull vakten vid Norrvtull, derifrån
han, med patrull, blifvit afskickad tull Artilleri-
gården; och har Sundmark 1 går, uti Polis-
kammaren sjelfmant erkänt sitt brott. Läkare-
besigtning å det döda barnet kommer nu at
anställas.
Det förtjenar tilläggas såsom en psychologisk
märkvärdighet, att då mördaren uppgaf atl
han begått illgerningen för att få dö, och nå-
gon närvarande frågade honom hvarföre kan
då icke hellre hade gjort slut på sitt eget lif, lärer
han svarat: Nej, ty då hade jag icke blifvit
beredd till döden som jag nu blir.
Såsom rättelse i vår uppgift i gårdagsbladet
få vi nämna, att Egendomen Cedersdahl till-
hörer aflidne Kapitenen och Trädgårdsmästar-
Åldermannen O. Rydbergs Enkefru och barn.
Hr Bokhandl. Törnqvist har derstädes bebott
några rum till sommarnöje i flere år.
OM PARLAMENTS-BREFORMENS FöLJ-