(2 OP 0 SEE YAD VA FETTER PIREN
anathemer emot tidsandan, dottern af det filo-
Sofiska århundradets läror, torde det löna mö-
lan att läsaren tager en närmare kännedom om
beskaffenheten af det förutnämnde mystiska do-
kumeniet af det hemliga tribunalet i Marseille,
hvilket utgör det skenbaraste stödet för hen-
nes fördömelser. De Fransyska, äfvensom de
Engelska bladen ha härom åtskilligt ganska
kuriöst alt berätta, som visserligen icke är Mi-
nerva obekant, men som hon noga aktat sig
att anföra, nemligen en temligt tydlig bevisning
per inductionem , att hela dokumentet är un-
derstucket. Vi välja företrädesvis, hvad den
för sin pikanta och energiska stil så utmärkte
och genom några föregående artiklar af våra
läsare kände korrespondenten O. P.Q.i Morning
Chronicle härom yttrar. Läsaren finner deri äfven
vågra närmare uppgifter om de båda mördade
manspersonerne.
Förhållandet med denna sak, säger nämnde
Författare, är följande: Etthundradefemtio Ita-
lienska emigranter, till större delen hörande till
de republikanska partierna i Italien, uppcechöllo
sig vid depoten för dessa flyktingar i Bhodez.
Tio eller tolf af dem voro spioner åt åtskilliga
despotiska regeringar i Italien. En var från
Lucca — en annan från Modena — en tredje
från Påfven — en fjerde från Piemont etc.
Ferdinand hade på samma sätt sina spioner
bland de Spanska flyktingarne i England; och
en viss monark bar mer än en Polsk spion
bland de Polska emigranterna i Frankrike.
Desse Italienska spioner i Rodez hade ett två-
faldigt uppdrag, först att till deras respektive
styrelser eller polischeferne inrapportera allt
bvad som passerade; för det andra användes de
af doktrinärerna och Österrikiska hofvet, att
utså hat och oenighet emellan emigranterna
och invånarne i de städer, der de vistades. I
följd af dessa agenters bemödanden, ägde flere
dueller rum i Rhodez — än emellan Italienar-
ne — än emellan invånarne — och någon SADE
emellan dem och emigranterna. Slutligen blefvo
spionerne kände, men i förlitande på styrel-
sens beskydd mötte de alla förebråelser med
oblyg panna, och tilläto sig att skymfa de unge
män, som representerade hvad man kallar det
unga Italien, eller det libera partiet i södra
Europa. Detta hade till följd att en spion,
vid namn Emiliani, som förmodades vara agent
åt hertigens af Modena polis, blef anfallen med
dolkstyng. Vi måste högeligen fördöma denna
blodiga hämd, men anse oss likväl icke böra
meddela omständisheterna annorlunda än för-
bållandet verkligen är. -— Ändtligen steg viller-
vallan till den höjd alt emigranterne sågO Sig
nödsakade till prefekten ingilfva en petition,
hvari de bådo honom aflägsna deras falska
landsmän, som stiftat så mycket ondt bland
dem. Denna och flere andra petitioner al
samma natur lemnades utan afseende och spi-
onerne tillätos stanna qvar i Rhodez. I stället
bortskickades de utmärktaste och mest ansedda
af emigranterne, såsom Zant, Fantini, Auso-
neDi, m. fl; och då de avarblifne funno sic
blottställde för deras fienders falska rapporter
och stämplingar, sökte många sin räddning 1
fykten och mer än femtio lemnade depo-
ten ulan all äga annan tillflykt än ömsinta