AR PA RM ARRRE KAR PE ry VE SALTER ATI SALITITIN Le ee Efter denna ingress har Minerva icke svårt, ut rubricera mordhandelsen i Bhodez, såsom itgången af en sådan ny politisk förening, dotter af det filosofiska århundradets läror, som gjort sig af. grundsats till inqvisitionens värdiga vedelike, till en skändlighet inför hvilken sjelfva 1793 års terrorism försvinner etc. Ifrån dessa historiska data, hvilkas verklignet, 1 parenthes, ännu ingalunda är ådagalagd, men hvarom den pompösa beskrifningen deröre icke är mindre effektrik, följer också temigen klart den slutsatsen, att menskligheten, om den vill, kan göra sig ett begrepp om den frihet och öfriga samhällsfördelar den har alt vänta, derest våra dagars frihetsfantaster Iyckas i sina förebafvanden, äfvensom att liberalismen, såsom ett konkret och i tingens praktiska ordning ingripande för: mål, endast är ett substrat för revolutionsfanatismen, undan hvars herravälde den omöjligen kan rädda sig — — att sjelfva de 221 deputerade i Fr: ansyska kamaren omedvetet voro endast enfaldiga verktyg för en Propagandism, och slutligen in summa, — — att bberalismen ingenUng annat är, än falsk Jesuitism, som jemväl har det med Jesuitismen gemensamt, att de enfaldige stadna på förgården och icke inhomma i det allrahelgaste, — till hvilket Svenska Minerva dock nu upplyftat förlåten. Vi ha upprepat dessa långa citationer, som ändeck endast innvefatta en obetydlig del af Minervas effektstycke om liberalismen och dess föliger, icke för alt inlåta oss i någon formlig argumentation emot det hela af denna nya variation på hennes välkända thema, utan egentligen såsom ett litet prof på den gamla Sibyllans mål: retalang. Den som aldrig haft ett ord af förtrytelse alt yltra hvarken öfver de 40,000 offren för Don Miguels legitima godtycke, eller öfver de konstitutionelles behandling af Ferdinand i Spanien, eller öfver de påflliga tropparnes massakrer i legationerra, eller Hertigens af Modena barbariska hämdlystnad, men som derecmot genast i anledning af en enskild persons mordgerning drager i härnad med spett och slef emot hela tidsandan: den som icke tager i något betraktande erfarenheten om den moderation, med hyilken de konstitutionella gått tillväga vid de tillällen då de haft ett ögonblic kligt öfvertag, till och med i Spanien och Neapel, der folklynnet eljest företrädesvis utmärkt sig genom en vild häftighet och förakt för menniskolif; men som genast lätit påskina, alt några studenters exalterade förvillelser utgöra en förpostaffär för den inbillade stora konspivationens omstlörtning al det Eiopeiska statsskicket — med den är det iCke värdt att resonera. Det skulle eljest icke behöfvas någon sådan känslohäfning som Minervas för att bevisa, hvad som redan ligger i sjelfva språkbegreppet: att nermligen revolution betyder någonting revolutionärt, d. Vv. s. cit sträfvande, att genom våldsamma medi! förändra det bestående, och att detta sält icke kan vara det rälta; men att deremot tidsandans och slägtets rörelse framat ingalunda nödvändigt krväfver detta medel, som endast kommit i fråga då, när en viljn, e