komna en revolution? Må de personer, som
framkalta krisen, akta sig för föiljderne. Bi-
ske farne äro sannolikt 1
tan allt hopp, och
obovisa.
af Cumberland och Gloucester och några af
darserga 1 familjen, att läsa de blad i vår hi-
storia, som berätta händelserne under förra de-
len af Carl I:s regering, och senare tiden af Carl
H:s. En bill kommer troligen att innan kort
passera Underlnset, som upphäfver den parla-
mentsakt från Carl li:s tid, i följd af hvilken
kyrkans fäder nu äro istånd att missbruka deras
rättighet alt silta i Öfverhuset, för helt andra
ändamål af politiska intriger och tillställningar.
Skulle icke denna bill kunna åtföljas af en an-
nan, som uleslöt ännu högre personer från
större privilegier? Ivarföre skulle ej en adress
från Underhuset kunna aflägsna en Hertig af
Cumberland, liksom förut en gång en Hertig
af York från Konungens hof, och betaga honom
möjligheten att stämpla mot en reformerande
ministere och det allmänna bästa? Vi varna —
vi bedja på det enträgnaste dessa mäktiga och
högvisa personer, att taga sig till vara huru
de skämta med allmänna tänkesättet! Och om
personer finnas, till och med högre än dessa —
vare sig af man- eller qvinnokön — som föreställa
sig att Engelska folket, utan att kräfva kämnd
på uppholsmännen, är sinnadt att å nyo under-
kasta sig de uppträden och faror, som utmärkte
Hertigens af Wellington och Hr Barings van-
sinniga försök att gripa regeringstömmarne, då
refermbillen förlidet år blifvit förkastad
så bedja vi dem att se sig före innan de löpa
åstad, och alt ifrån säkrare källor än perso-
ver, uppfödda i det förderf, som åttöijer alla
hof, göra sig underrättade hvad faror, som
kunna vara förenade med försöket, att ännu en
gäng företaga någonting dylikt.
Vi kunna försäkra alln.änheten att en krisis
åter nalkas, och att folket måste vara beredt
alt spänna rustningen på sig till strids. Om
vår varnande stämma blir utan verkan, då är
det förbi med Lorderne. Vi skola med vak-
samhet följa händelsernes utveckling, och önska
uppnigtigt att de farhågor må vara öfverdrif-
na, som hos oss uppstått vid de synbara symp-
tomerne till en afsigt hos Tory-och episkopal-
aristokratien, att spänna bälte med Underhuset
och folket, och att dessa våra farhågor måtte
undanrödjas genom pärernes och biskoparnes
omvändelse till visdom, antingen genom en
helsosam fruktan för de olyckor, de kunna
bringa först öfver sig sjelfva och sedan öfver
landet, eller också genom en återgång till de
grundsatser, hvilka under närvarande omstän-
digheter böra tjena till rättesnöre för deras
förhållande.
FRANKRIKE.
Det har länge omtalts, att regeringen icke
vågade fatta någet definitift beslut i afseende
på Algiers kolonisation, emedan det vore osä-
kert, huruvida denna besittning komme att
stanna i Frankrikes våld eller ej. Vid alla
tillfällen, då ministrarne i Kamrarne blifvit
tillfrågade om deras planer med Algier, hafva
också de beskärda svaren, genom deras mång-
tydighet, nog mycket påmint om oraklens. i
fordna dagar. Journal des Debats, hvilken,
Men vi rekommenvdera åt Hertigarne
j
I