tigt smyckade fruntimmer. Sällskapet bestoc af rådsherråar, officerare, hoffolk och adel hvarjemte en stor mängd åskådare, Musiker var förträfflig, isynnerhet fanns i orchesterri stora mästare på viol. De maskerade hvarken talte eller sjöngo, utan spelade eljest åtskilliga roler. Spanska ministern, Piementelli, hvilken icke kunde visa sig på maskeraden, i anseende till föregången afskeds-audiens, hade likväl af nyfikenhet infunnit sig i ett rum bredvid, der maskerne klädde sig. Vid ombyte af mask, lemnade Drottningen honom en diamants-rivg att gömma, till dess den efterfrågades; samma ring, som vid skenet af ljuset och facklorna briljerat starkt i munnen på Drottningens svarta mask, under ji det hon dansade. Piemenvtelli frågade huru H. M. vågade anförtro en ring af så stort värde åt en soldat, hvarpå hon svarade graciöst, att risken vore hennes. När maskeraden var förbi, ville P. återställa ringer, då Drottningen förebrådde honom, att ej hafva lydt dess befallning, att, tills efterfrågan, gömma honom, och tänkte hon hvarken nu eller nånsin göra sådan efterfrågar, utan önskade att P. ville bära honom till åminnelse af hennes ynnest. Ringen var till det minsta värd 10,000 kronor (2500 Pund Sterling), hvilken han, jemte många andra juveler och nipper till stort antal, utan allmänhetens kunskap, medtog från Sverige. Bjuden till middagsmåltid hos Riks-Kanslerens son, Gr. Erik Oxenstjerna, och uppvaktad af en page, 2 kammartjenare och 2 lakejer emottogs Whitelocke vid porten af värden. Rummen voro endast trenne, ett yttre för betjeningen, matsalen och ett inre, Först frambars en stor förgyld silfver-bandkanna och tvättfat, och sedan gästerne tvättat sig, läste en af pagerne till bords. Bordet var. långt och smalt. Midtpå öfra sidan voro två stora stolar, under en sammetshimmel, af hvilka Whitelocke intog den högra och Ulfeld) den venstra sidan, Midt emot dem på andra sidan voro äfven tvenne stora stolar, den ena för Riks-Drotset, den andra för Riks-Kansleren; på mindre stolar sutto Gr. Gabr. Oxenstjerna, Kiks-Råderne van der Linde, Bjelke, 2:ne Bondar, Baron Douglas, Whitelockes söner och Öfverste Potley. Vid öfra kanten satt värden och vid den nedra stod Hofjunkaren. Faten voro ej stora, men många, alla af silfver. Anrättningarne voro fyra, tillagade efter Fransk smak. Rhenskt, Canarie-säck och rödt Franskt voro de viner, som druckos, Drickat var, efter landets sed, ganska starkt och tjockt, När de fyra anrättringarna voro slutade, togs duken bort, hvarunder låg en annan duk, och sattes för hvar gäst en talrik med en ren servielt, samt midt på bordet ett stort fat med tobak och pipor, utom flerfaldiga förfriskningar. Skålar druckos vanligen, men af artighet för W., som ej brukade dricka åkålar, inställdes de nu. Alla voro barhufvade, för att ej besväras att ofta taga af sig hattar och mössor. Under måltiden taltes mycket mera skämtsamt än allvarsamt. Man ) Konungens i Danmark svåger, hvilken,