WHITELOCKES DAGBOK.
av (Slut från Suppl. N:o 31).
Sedan Riksdagen blifvit öppnad och Drott.
ningen den it Maj. 1654 iett tal gifvit Stän-
derne tillkänna sitt beslut att aflägga kronan
besvarade Bondeståndets taleman i sin ord-
nivg detsamma, troligen improviseradt, sålunda
Ack min Gud! hvad tänker väl E. Maj!
göra? Det oroar oss att höra det J tänken
öfvergifva oss, som önska Eder så mycket.
Kan väl E. M. få något bättre än hon har?
E. M. är nu Drottniog öfver alla dessa län-
der, och hvar skall väl E. M. få ett sådant
Rike igen om detta lemnas? och om E. M.
skulle göra det, som jag hoppas för all ting
icke må ske, så får både E. M. och vi orsak
att ångra det, då det är för sent, Derföre
anhåller jag och mina bröder, att E. M. li-
tet bättre må tänka häruppå och behålia
kronan på sitt hufvud, ty derigenom befor-
dras E; M:s heder och vår välgång; men om
E. M. lägger den neder, så sättes derigenom,
på mitt samvete, allt på vågspel. Fortfar,
Nådigste Drottnivg, i Edra förrättniogar och
var vår lassdragare (forehorse) så länge J lef-
ven; vi skola hjelpa det bästa vi kunna att
lätta bördan. Eder Fader var en hederlig
man och god Konung, samt gjorde sig myc-
ket namnkunnig i verlden och vi lydde och
älskade honom, så länge han lefde, E. M. är
hans enda barn, som har styrt oss ganska väl,
och älske vi äfven Eder af allt hjerta. Prin-
sen är väl en hederlig man och när hans tid
kommer, äre vi lika villige att lyda honom,
som nu Ede:; men så länge som J lefven vil-
je vi icke skiljas vid Eder; och beder jag der-
före, Nådigste Drottning, drag Eder icke ifrån
OS3.
Efter slutadt tal gick bonden, klädd i sin
grofva drägt, med staplande steg upp till
D-ottningen, tog utan någon bugning henne i
handen, skakade den bjerteligen, samt kysste
densamma 2 eller 3 gånger, hvarefter han
vände ryggen åt henne, tog upp en liten
näsduk ur fickan, samt torkade bort tårarne,
som runno ut åt hans kinder, och begaf sig
i denva ställning tillbaka till silt rum.
Före Riksdagen satt i Upsala en slags kon-
selj, som kallades utskott, och trädde till-
sammans, för att gifva betänkanden då Drott-
ningen ville värfva troppar, börja krig, an-
skaffa penningar, eller dylikt af vigt. Denna
Konselj utgjordes af RiksRåderne, någre af
adeln och presterskapet en eller två från hä-
radet och några borgare. De voro ej valde
af folket utan kallades af Drottniogen vid
förefaltande tillfällen. Så stor var Drottnin-
gens inflytelse, att hvarken denne eller någon
annan publik myndighet från hennes tanka
var skiljaktig. - Berörde konselj ägde dock
hvarken göra lagar, pålögga skatt eller värf-
va krigsfolk, rättigheter ständerne ensamme
förbehållne.
En maskerad var anställd från kl. 3 om
qvällen till 2 om morgonen, hvarunder Drott-
ningen först dansade i Moriansk drägt och
sedan föreställde en borgarehustru; begge ro-
Jerne utfördes med smak och skicklighet.
Rummet var klädt med rödt sammet, men