WHITELOCKES DAGBOK. av (Slut från Suppl. N:o 31). Sedan Riksdagen blifvit öppnad och Drott. ningen den it Maj. 1654 iett tal gifvit Ständerne tillkänna sitt beslut att aflägga kronan besvarade Bondeståndets taleman i sin ordnivg detsamma, troligen improviseradt, sålunda Ack min Gud! hvad tänker väl E. Maj! göra? Det oroar oss att höra det J tänken öfvergifva oss, som önska Eder så mycket. Kan väl E. M. få något bättre än hon har? E. M. är nu Drottniog öfver alla dessa länder, och hvar skall väl E. M. få ett sådant Rike igen om detta lemnas? och om E. M. skulle göra det, som jag hoppas för all ting icke må ske, så får både E. M. och vi orsak att ångra det, då det är för sent, Derföre anhåller jag och mina bröder, att E. M. litet bättre må tänka häruppå och behålia kronan på sitt hufvud, ty derigenom befordras E; M:s heder och vår välgång; men om E. M. lägger den neder, så sättes derigenom, på mitt samvete, allt på vågspel. Fortfar, Nådigste Drottnivg, i Edra förrättniogar och var vår lassdragare (forehorse) så länge J lefven; vi skola hjelpa det bästa vi kunna att lätta bördan. Eder Fader var en hederlig man och god Konung, samt gjorde sig mycket namnkunnig i verlden och vi lydde och älskade honom, så länge han lefde, E. M. är hans enda barn, som har styrt oss ganska väl, och älske vi äfven Eder af allt hjerta. Prinsen är väl en hederlig man och när hans tid kommer, äre vi lika villige att lyda honom, som nu Ede:; men så länge som J lefven vilje vi icke skiljas vid Eder; och beder jag derföre, Nådigste Drottning, drag Eder icke ifrån OS3. Efter slutadt tal gick bonden, klädd i sin grofva drägt, med staplande steg upp till D-ottningen, tog utan någon bugning henne i handen, skakade den bjerteligen, samt kysste densamma 2 eller 3 gånger, hvarefter han vände ryggen åt henne, tog upp en liten näsduk ur fickan, samt torkade bort tårarne, som runno ut åt hans kinder, och begaf sig i denva ställning tillbaka till silt rum. Före Riksdagen satt i Upsala en slags konselj, som kallades utskott, och trädde tillsammans, för att gifva betänkanden då Drottningen ville värfva troppar, börja krig, anskaffa penningar, eller dylikt af vigt. Denna Konselj utgjordes af RiksRåderne, någre af adeln och presterskapet en eller två från häradet och några borgare. De voro ej valde af folket utan kallades af Drottniogen vid förefaltande tillfällen. Så stor var Drottningens inflytelse, att hvarken denne eller någon annan publik myndighet från hennes tanka var skiljaktig. Berörde konselj ägde dock hvarken göra lagar, pålögga skatt eller värfva krigsfolk, rättigheter ständerne ensamme förbehållne. En maskerad var anställd från kl. 3 om qvällen till 2 om morgonen, hvarunder Drottningen först dansade i Moriansk drägt och sedan föreställde en borgarehustru; begge roJerne utfördes med smak och skicklighet. Rummet var klädt med rödt sammet, men