eluderands gifvet; Författaren. behöfver nemligen
sjelf icke visa sig inför demstol. Han köper för ett
par Rdr en brandvakt, eu båtsman cler någun ting
1 litterär väg iänun sämre, ställer gäckande denne
manuequin emot Lagen och den förolämpade, och fä-
ter honom, stum har intet att förlora, i värsta fallet
träifas af straffet, under det han sjelf går omkring
och skryter öfver sin bragd, berömmande sig af huru
han dubbelt sårat sin fiende både genom sjulfva skrif-
ten och: gevom den sålunda qvalificerade författare
han producerat, hvars möjliga fällande icke ger nä-
gon upprättelse hvarken åt den lidande eller åt sam-
hälsorduivgen. Skulle motparten försöka att utreda,
om den uppgifne författaren verkligen är den rätta,
eller huruvida han ej påtagit sig ett brott, hvartill
han ur intet bänseende kunnat vara saker, så år detta
ett inqvisitoriskt förfarande, -bvaröfver man cj un-
derlåter att skrika såsom obebörigt och otillätligt.
Hvar allt detta skall stanna, hvar den personliga så-
kerheten skall finua någouv helgd, hvar smädelsen och
det fega skadebegäret skola möta vågon gräns, åtager
jag mig ej att afgöra, bka litet som att föreslå når
gra medel till det ondas afhjelpande. De måste fin-
nas inom den allmänna rätt kävslan och alla andra
äro vanmäktige. Jag har endast velat fästa upp-
märksamheten på dessa fakta, bvilba måndada torde
gifva ämne till en och anvan reliexion och jag har
med afsigt utvatt mitt namn, på det den liga, som
för följt mig, icke eller hädanefter emot någon anvan
än mig må vända sina vapen, Jag är nu mera vand
vid dem, och dera: giftiga udd bar länge sedan upp
hört att såra... Stockholm den tt Juni 1833.
4. Lindeberg.
er