CS oi Ra sa me mr NA HM
FNGLAND
Fevugen af Wellington har, som bekant är,
alltid visat sig som en varm vän och anhän-
gare af Don Miguel. Vi hafva förut nämnt
att Hertigen nyligen till hans bästa i Öfver-
buset föreslagit en adress till Kungen, som
gick ut på all betaga den konstitutionella sa-
ken i Fortlugal all möjlighet af understöd från
England, och att pluraliteten af hans nobla
herrar kolleger förenat sig med honom i den-
na fromma begäran. Vi meddela här nedan-
före det hufvudsak ligaste af Hertigens tall, och
Grefve Greys svar derpå.
Hertigen af Wellington föreslog att i en un-
derdånig adresse till Konungen anhålla, alt H.
M. täcktes gifva sådane befallning gar, som kun-
de finnas nödig ga, för alt tillhålla Dess under-
såtare alt iakllaga den neutralitet, England
förklarat i striden mellan prinsarna af husct
Braganza. Talaren visste väl att landets upp-
märksamhet för närvarande med rätta vore
fästad vid dess inre förhållanden, men han
trodde dock, att den nära förbindelsen mellan
England och Portugal vore ett tillräckligt skäl
att rättfärdiga honom, då han gick att fästa
husets blickar på vårt förfarande mot detta
land. Bedan vid flere tillfällen hade Hertigen
förklarat ministeren, huru nödvändigt det vo-
re alt förekomma ett irbördes krig mellan de
politiska partierne på halfön; men tyvärr ha-
de ministrarne, altiirån den stund de trodde
sig fasta I sadeln, följt en rakt motsatt väg.
Ja, han tilltrodde sig bevisa, att det var just
de, som framkallat den olycksaliga striden i
Pertnsal, och att om man lät den närvarande
ställningen for!fara, så skulle act blifva allde-
les omöjligt hindra kriget att sprida sig ifrån
Portugal till Spanie n, och En ngland skulle förr
eller senare blifv nödsakadt taga del deri,
såvida det ville förekomma. alt icke halfön
blefve ett rof för dess mäktige granne. Mini-
strarne hade redan handlat ganska orätt, då
de i April 1831 icke hindrade Fransmännen i-
från att be unälktiga sig den Portugisiska fliot-
tan. Allufrån Don Pedros ankomst till Europa
hade ett ända dittills oerhördt förfarande ägt
rum, emedan, i nästan alla Europeiska harm-
nar, rustningar hbedrifvits för en expedition
från Azorerne mot den faktiska regeringen i
-Portusal.
Hertigen ville icke neka, att dessa företag
redan börjat under hans administration; han
hade likväl gjort allt för att hindra dem; men
de nuvarande ministrarne brydde sig icke om
att ens taga notis om de rustningar, som mnu
bedrefvos, de skepp med truppar som utsän-
des, ehuru Don Miguels agenter gjorde dem
upt prod ärksamma derpå, och då autoriteterna lade
bes! ag på dessa fartyg, frigålvo ministrarne dem.
Var väl detta att kålla traktater i helgd —
kuode man kalla detta neutralitet? Den Verk-
hsa folkrättsenliga neutraliteten bestod deri,
man icke blott ofhöll sig från deltaganr ide I
ett krig, utan också ifrån att på något Lt sätt bi-
slå de krigförande . Ministrarne hade blott be-
höft följa folkrätten och landets lagar emot
ingar, för att förekomma den bedröfliga
I a AA ooo AA oo re 1 1