CS oi Ra sa me mr NA HM FNGLAND Fevugen af Wellington har, som bekant är, alltid visat sig som en varm vän och anhängare af Don Miguel. Vi hafva förut nämnt att Hertigen nyligen till hans bästa i Öfverbuset föreslagit en adress till Kungen, som gick ut på all betaga den konstitutionella saken i Fortlugal all möjlighet af understöd från England, och att pluraliteten af hans nobla herrar kolleger förenat sig med honom i denna fromma begäran. Vi meddela här nedanföre det hufvudsak ligaste af Hertigens tall, och Grefve Greys svar derpå. Hertigen af Wellington föreslog att i en underdånig adresse till Konungen anhålla, alt H. M. täcktes gifva sådane befallning gar, som kunde finnas nödig ga, för alt tillhålla Dess undersåtare alt iakllaga den neutralitet, England förklarat i striden mellan prinsarna af husct Braganza. Talaren visste väl att landets uppmärksamhet för närvarande med rätta vore fästad vid dess inre förhållanden, men han trodde dock, att den nära förbindelsen mellan England och Portugal vore ett tillräckligt skäl att rättfärdiga honom, då han gick att fästa husets blickar på vårt förfarande mot detta land. Bedan vid flere tillfällen hade Hertigen förklarat ministeren, huru nödvändigt det vore alt förekomma ett irbördes krig mellan de politiska partierne på halfön; men tyvärr hade ministrarne, altiirån den stund de trodde sig fasta I sadeln, följt en rakt motsatt väg. Ja, han tilltrodde sig bevisa, att det var just de, som framkallat den olycksaliga striden i Pertnsal, och att om man lät den närvarande ställningen for!fara, så skulle act blifva alldeles omöjligt hindra kriget att sprida sig ifrån Portugal till Spanie n, och En ngland skulle förr eller senare blifv nödsakadt taga del deri, såvida det ville förekomma. alt icke halfön blefve ett rof för dess mäktige granne. Ministrarne hade redan handlat ganska orätt, då de i April 1831 icke hindrade Fransmännen ifrån att be unälktiga sig den Portugisiska fliottan. Allufrån Don Pedros ankomst till Europa hade ett ända dittills oerhördt förfarande ägt rum, emedan, i nästan alla Europeiska harmnar, rustningar hbedrifvits för en expedition från Azorerne mot den faktiska regeringen i -Portusal. Hertigen ville icke neka, att dessa företag redan börjat under hans administration; han hade likväl gjort allt för att hindra dem; men de nuvarande ministrarne brydde sig icke om att ens taga notis om de rustningar, som mnu bedrefvos, de skepp med truppar som utsändes, ehuru Don Miguels agenter gjorde dem upt prod ärksamma derpå, och då autoriteterna lade bes! ag på dessa fartyg, frigålvo ministrarne dem. Var väl detta att kålla traktater i helgd — kuode man kalla detta neutralitet? Den Verkhsa folkrättsenliga neutraliteten bestod deri, man icke blott ofhöll sig från deltaganr ide I ett krig, utan också ifrån att på något Lt sätt bislå de krigförande . Ministrarne hade blott behöft följa folkrätten och landets lagar emot ingar, för att förekomma den bedröfliga I a AA ooo AA oo re 1 1