måghröd, Svenskens hufvodföda, som finnes i hvarje hus på landet, är en sällsynthet för de Stockholmsbocr, som ej sjelfva ombesörja dess avskaffande, hvarföre de således icke hafva stadens Bagare att tacka. Med tillförselns och försäljningens frihet må man ej tro, att Bagare och Bryggare skulle gå under. Bryggden af de battre driekssorter ne och bakningen af det fina, för dagen behöfliga brödet skulle fortfara, att vara en stadsnäring, men hvari flera ännu skulIc deltaga, och mången omtänksam landthusbållare uppmuntras att genom sin spannmåls förädling till bröd och dricka både bereda sig sjelfva en större vinst och Hufvudstadens fattige klasser den hittills nästan okända njutningen af sunda och välsmakliga födoämnen af detta slag. Vi äro sålunda fallt och fast öfvertygade, att friheten äfven här skulle bära samma välgörande frukter som öfverallt der man ulsått dess himmelska frö, att det allmänna skulle vinna, och att ingen enskilt skul-. le förlora. Ett nödvändigt vilkor vore emedlertid upphörandet af alla skatter i och för sjelfva rättigheten till dessa yrkens drifvande. — Dessa skatter ha så ofta varit en förevändning för yrkandet af monopoliernas helgd och missbrukens fortfarande, att man med skäl måste önska deras afskaffande.