Till Redaktionen af Aftonbladet, M. H. Tillåt mig genom Tit:s blad fästa uppmärksamheten på en, visserligen lätt afhbjelpt, olägenhet vid den annars så snabba och förträffligt arrangerade ångfartygskommunikationen mellan Stockholm och Norrköping medelst ängfartyget Rosen. Ehuru Södertelje uttryckligen i tidningarna fiunes utsatt såsom en destinationsort under dessa resor, och biljetter dit jemväl försäljas, uppehåller fartyget Rosen sig likväl icke så lång tid att någon landgång hinner utläggas för ankommande eller afgående passagerare. Desse måste derföre passa noga på, och vara väl öfvade i konsten att voltigera, om de emellan tunnor och kistor skola kunna tränga fram till relingen af fartyget och sedermera med ett raskt hopp öfver densamma hinna fasta landet: ty eljest äro de i stor fara att komma bums i kanalen, måhända utan förhoppning att erhålla någon medalj till ersättning för sin bekantskap med det våta elementet. Huruvida denna uraktlåtenhet alltid äger rum, kan ej Ins. afgöra; men åtminstone skedde så sistl. Söndag, då Ins. jemte flere personer skulle gå ombord. För Herrarne gick väl detta ändå an, men damerne skulle sannolikt icke kommit så lyckligt ifrån den eqvilihriska öfningen, om icke kavaljererne på fartyget haft den välviljan att emolttaga dem i sina armar; en ynnest, hvarmed de dock helst hade sett, om de icke behöft falla till besvär. Erdast fem minuters uppehåll med en landgångs utläggande för de på stranden väntande