på den strängaste legitimitet, äfven i ordets
sanna och värdiga bemärkelse: hvilka icke kan
tillvitas hersklystnad till grannars förfång, men
som äga styrka nog, att då den med kloka politiska
kombinationer rätt användes, försvara sin egen
sjelfständighet? Granske vi det nuvarande Eu-
ropas politik, skela vi finna den vacklande, in-
konseqvent, släpande, rädd, icke litande på egna
krafter, icke syftande åt något stort, skapande
spöken för framtiden, utan annan plan för den,
än att, äfven med uppoffring af eget intresse
fördröja händelserne, sökande att med stolta
och klingande fraser, hvaraf ingen bedåras, er-
sätta det som saknas i kraftfull handling. Denna
ängsliga politik, som efterträdt Napoleons väl
våldsamma, men öppna, enkla, oförskräckta och
kraftfulla, härleder sig af den besynner-
liga och egna ställning Regenterne och de af
dem styrda Nationer i vår tid tagit emot hvar-
andra. Deras inbördes misstroende är nu mera
större än det de fordom hyste till gemensamma
utländska arf-fiender, och hvar och en Regent
har derigenom blifvit tillräcknigt sysselsatt att,
såsom ordspråket lyder, sopa för dörr 1 eget
hus. Ingen monark är så mäktig, att han icke
fruktar duka under för sin nations vilja om
den är enstämmig, och det fina och djupa i
regeringskonsten tror mången således ligga i att
splittra och förlama denna vilja, icke en gång
dervid försakande det mest förhatliga utländska
ryggstöd, änskönt det naturliga vore, att sam-
manhålla nationalviljan till stora föremål och
genom förvärfvad kärlek och förtroende af upp-.
lysta medborgare göra densamma till egen och
fosterlandets fastaste förmur. O när skola Re-
genterne inse, alt ett annat beroende än det af
denna kärlek och detta förtroende är föröd-
mjukande, demoraliserande och djupt tärande
på samhällskroppen, om än en omhvälfvande
katastrof derigenom ej snart beredes, till och
med fördröjes! Ännn på länge skall måhän-.
da den falska ställning Regenterne tagit mot
sina folk icke föranleda tll några hastigt
skakande resulitiater; men låt en man med
kraft och ärelystnad uppstiga på någon af
Europas throner — och allt är färdigt, att böja
sig för hans: Varde!