på den strängaste legitimitet, äfven i ordets sanna och värdiga bemärkelse: hvilka icke kan tillvitas hersklystnad till grannars förfång, men som äga styrka nog, att då den med kloka politiska kombinationer rätt användes, försvara sin egen sjelfständighet? Granske vi det nuvarande Europas politik, skela vi finna den vacklande, inkonseqvent, släpande, rädd, icke litande på egna krafter, icke syftande åt något stort, skapande spöken för framtiden, utan annan plan för den, än att, äfven med uppoffring af eget intresse fördröja händelserne, sökande att med stolta och klingande fraser, hvaraf ingen bedåras, ersätta det som saknas i kraftfull handling. Denna ängsliga politik, som efterträdt Napoleons väl våldsamma, men öppna, enkla, oförskräckta och kraftfulla, härleder sig af den besynnerliga och egna ställning Regenterne och de af dem styrda Nationer i vår tid tagit emot hvarandra. Deras inbördes misstroende är nu mera större än det de fordom hyste till gemensamma utländska arf-fiender, och hvar och en Regent har derigenom blifvit tillräcknigt sysselsatt att, såsom ordspråket lyder, sopa för dörr 1 eget hus. Ingen monark är så mäktig, att han icke fruktar duka under för sin nations vilja om den är enstämmig, och det fina och djupa i regeringskonsten tror mången således ligga i att splittra och förlama denna vilja, icke en gång dervid försakande det mest förhatliga utländska ryggstöd, änskönt det naturliga vore, att sammanhålla nationalviljan till stora föremål och genom förvärfvad kärlek och förtroende af upp-. lysta medborgare göra densamma till egen och fosterlandets fastaste förmur. O när skola Regenterne inse, alt ett annat beroende än det af denna kärlek och detta förtroende är förödmjukande, demoraliserande och djupt tärande på samhällskroppen, om än en omhvälfvande katastrof derigenom ej snart beredes, till och med fördröjes! Ännn på länge skall måhän-. da den falska ställning Regenterne tagit mot sina folk icke föranleda tll några hastigt skakande resulitiater; men låt en man med kraft och ärelystnad uppstiga på någon af Europas throner — och allt är färdigt, att böja sig för hans: Varde!