blifva! det vore billigt, det vore rättvist! —
— ty ingen större låghet kan tänkas, än den
förläggaren har visat. Det är han — ut-
brisier den bedragne slutligen, som skördat
gyllene frukter på smädelsens törnbuske (hinc
ille lacrime), det är han som blottställt den
jättsinniga författaren och boktryckaren!
Efter detta pater peccavi visar Författaren
ock, att han icke är utan hopp för framtiden.
Han tröstar sig med exemplen af Chorwi
kitslighet , Lidners oregelbundenhet och Linde-
grens slarfaktighet , som en efterverld förlåtit.
en samtid skall, menar han, visst ej blifva o-
hättvis, om den villade Författaren gör sig
fällande på en ädlare bana, utan bortglömma
hans ungdomsfel och den näsvise getingen.
Utom denna apologi innehåller skriften en ut-
flygt af den bedragnes harm met Aftonbla-
det, för den näpst han för någon tid sedan
fick hålla till godo af detta blad. För att ej
betaga Utgifvaren en tillbörlig vinst af de exem-
plar han torde lyckas att sälja, vilja vi blott
i förbigående nämna att han icke sparat på
bilder i sin inspiration emot oss, Aftonbladet
har nemligen blifvit liknadt vid nästan allting;
vid boktryckaresvårtan, vid en glädjeflicka,
en majstång, en almanacka, en mjölkhandler-
ska, en hund; ett fat mjölgröt , en underkjor-
tel, en ödemark , en sugga, en trädgård, ett
apothek, en bondspelman, en jägare, en fat-
tig skärgårdsbo, ett barn, en tväåskillings-
dank, en full bonde, en maskerad, en hyr-
kusk , en fjäril, en stor oxe, och ändteligen
vid den näsvise getingen — ty det är stun-
dom rätt näsvist.? Man finner, att Förf. re-
dan är ett godt stycke på den ädlare banan.
Det är mera glädje öfver en syndare, som
sig omvänder än öfver tio rättfärdiga säger
skriften. Vi fägna oss derföre äfven öfver det vis-
serligen obetydliga spår till ånger, som röjes i ge-
tingesmällan, och hoppas att den utlofvade om-
vändelsen blir ännu mera uppriktig efter de tre
månaders betänke- och bättringstid som Författa-
ren fålt sig anvisad.
m—— X-xYXO— AL ——-O——.M—— — —— — —S—
SITE DDTTAA ACT VTTM SAR 4