med innerlig tacksamhet blifvit emottagna och använde för de åf eder föreskrifna ändämåk Redovisning afgafs redan i Februari månad, men uppsatsen förkom innan den bann aftryckas. Emellertid har den blinda Prestenkan aflidit d. 24 Mars. — Men innan hon dog, tackade hon Gud för eder skull, Genom eder smakade hon den trösten, som hon i sin blindhet och viselhet så väl behöfde, att Gud ej förgätil henne. Tillåten mig nu, att med få ord visa eder, huru väl J gjort både mot henne och den vansinniga. Den blinda bodde hos en fattig torpare-hustru, som var hennes egen dotter, och hade flere små barn. Med dessa delade bon troget sina smulor,-och ville hellre försaka det nödvändigaste, än flylta ifrån dem. Hennes säng var en gammal kista , utan både täcke celler lakan; att skydda sig för kölden, 1åt hon locket på kistan falla ner öfver sig och tillsluta, Hennes öfrige förnödenheter voro af lika usel beskaffenhet; de blefvo dock mycket förbättrade genom Edra gåfvor, Hvad af dem är öfrigt skall samvetsgrannt användas alt förvara de stackars barnbarnen för nakenhet och hunger. — Den vansinniga enkan lefver ännu. Hon var i än mera jämmerlig belägenhet, innan Eder välgörenhet träffade henne, På en gång tärd af kroppsoch sinnessvaghet fanns hon lemnad till rof åt bunger och ohyra. En i grannskapet inflyttad enka, fru M. hade då födt henne i Hera veckor och manat godt för henne hos vederbörande. Fru M. har ock emottagit en del af de influtne gåfvorna, och användt de samma på ändamålsenligasle sätt, samt, för framtiden, tillstyrkt hennes inlösande på hospitalet. I gode som hulpit! cmottagen uttrycken af de qvalda hjertans tacksamhet, den blinda tackar nu Eder i evighet; och den andras våldsamt skakade lif måste väl ock snart slockna, och skall, — så hoppas jag, — ej räcka längre, än Eder välgörenhet. Gud välsigne Eder — Ulricehamn och Böne den 30 Maj 1833. Clas Warholm.