med innerlig tacksamhet blifvit emottagna och använ-
de för de åf eder föreskrifna ändämåk - Redovisning
afgafs redan i Februari månad, men uppsatsen förkom
innan den bann aftryckas. Emellertid har den blinda
Prestenkan aflidit d. 24 Mars. — Men innan hon dog,
tackade hon Gud för eder skull, Genom eder smakade hon
den trösten, som hon i sin blindhet och viselhet så väl
behöfde, att Gud ej förgätil henne. Tillåten mig nu, att
med få ord visa eder, huru väl J gjort både mot henne
och den vansinniga. Den blinda bodde hos en fattig tor-
pare-hustru, som var hennes egen dotter, och hade flere
små barn. Med dessa delade bon troget sina smulor,-och
ville hellre försaka det nödvändigaste, än flylta ifrån
dem. Hennes säng var en gammal kista , utan både
täcke celler lakan; att skydda sig för kölden, 1åt
hon locket på kistan falla ner öfver sig och tillslu-
ta, Hennes öfrige förnödenheter voro af lika usel
beskaffenhet; de blefvo dock mycket förbättrade ge-
nom Edra gåfvor, Hvad af dem är öfrigt skall
samvetsgrannt användas alt förvara de stackars barn-
barnen för nakenhet och hunger. — Den vansinniga
enkan lefver ännu. Hon var i än mera jämmerlig
belägenhet, innan Eder välgörenhet träffade henne,
På en gång tärd af kropps- och sinnessvaghet fanns
hon lemnad till rof åt bunger och ohyra. En i
grannskapet inflyttad enka, fru M. hade då födt
henne i Hera veckor och manat godt för henne hos
vederbörande. Fru M. har ock emottagit en del af
de influtne gåfvorna, och användt de samma på än-
damålsenligasle sätt, samt, för framtiden, tillstyrkt
hennes inlösande på hospitalet. I gode som hulpit!
cmottagen uttrycken af de qvalda hjertans tacksam-
het, den blinda tackar nu Eder i evighet; och den
andras våldsamt skakade lif måste väl ock snart
slockna, och skall, — så hoppas jag, — ej räcka län-
gre, än Eder välgörenhet. Gud välsigne Eder —
Ulricehamn och Böne den 30 Maj 1833.
Clas Warholm.