han tackade Drottningen för den ynnest brudparet blifvit bevisadt, hvarjemte han tillkännagaf att brudgummen samma morgon gifvit sin brud i morgongåfva 2000 dukater och att 12 brudparets slägtingar varit vittnen med ansvarighet att summan till brudens och de blifvande barnens behof skulle användas i fall bruden öfverlefde sin make. Vittnenas namn upplästes, då hvar och en af dem efter bugning för Drottningen framträdde, lade högra handen på spiran och bekräftade uppgiften, hvarefter spiran nedlades för brudens fötter. Efter en stund upptogs den åter och kastades ut genom ett fenster på borggården der en mängd menniskor voro församlade, som väntade derpå och äflades om att få spirans silfverbeslag. Den som ej var så lycklig var nöjd med en bit af taftet, som sönderslets, och hvarmed till brudens heder hattarne pryddes, Högtidligheten slutades med fackeldans och andra danser, Whitelocke undrade med skäl huru Drottningen, som samma dag förehaft en för sig och riket så vigtig angelägenhet, kunde finna nöje i att sålunda använda påföljande natt, Processionen vid ea Posses begrafning var följande: Först en trupp af sjungande gossar; derefter en man till häst klädd i förgyldt harnesk, hvarpå den aflidnes vapen var på ett rikt sätt anbragdt, och höll han udden af ett bart svärd mot sitt bröst; hästen rikt munderad. Sedan leddes af 2:ne svartklädda personer en häst täckt med ett svart kläde, som släpade på marken, och hvarpå var utsydt ett hvitt kors, Så framskredo sex personer i sorgedrägt, hvilka buro ett med svart kläde öfvertäckt standar med Possiska vapnet. På hvardera sidan, gingo 3 personer, tillsammans 16 med förfädernes vapen på fäderne och möderne till lika stort antal. Åter följde en häst täckt med svart kläde, Derefter intogs processioaen af ungefär 5o personer slägtingar och vänner hvaribland den gamle Riks-Kanslern. Slutligen sågs den aflidnes moder, systrar och andra fruntimmer, alla med hvita slöjor, som döljde dem, bvar och en förd af en kavaljer i sorgedrägt, och ehuru gatorne voro ganska orena och, slöjorna så långa att de släpade, förböd dock anständigheten attlyfta dem upp utan nedsmutsades dessealldeles, högtidligheten till prydnad och den aflidne till heder. Sist följde en mängd af den qvinliga betjeningen. 12 vagnar slöto tåget, af hvilka 2:ne bespände med 6 hästar, den ene tillhörig Drottningen, den, andre den aflidnes moder, hos hvilken alla samlades för att enligt landets vana vid begrafningar fråssa och kalaseza flera dagar. forts, e. a. g.