han tackade Drottningen för den ynnest brud-
paret blifvit bevisadt, hvarjemte han tillkän-
nagaf att brudgummen samma morgon gifvit
sin brud i morgongåfva 2000 dukater och att
12 brudparets slägtingar varit vittnen med an-
svarighet att summan till brudens och de
blifvande barnens behof skulle användas i fall
bruden öfverlefde sin make. Vittnenas namn
upplästes, då hvar och en af dem efter bug-
ning för Drottningen framträdde, lade högra
handen på spiran och bekräftade uppgiften,
hvarefter spiran nedlades för brudens fötter.
Efter en stund upptogs den åter och kastades
ut genom ett fenster på borggården der en
mängd menniskor voro församlade, som väntade
derpå och äflades om att få spirans silfverbeslag.
Den som ej var så lycklig var nöjd med en
bit af taftet, som sönderslets, och hvarmed
till brudens heder hattarne pryddes, Högtid-
ligheten slutades med fackeldans och andra
danser, Whitelocke undrade med skäl huru
Drottningen, som samma dag förehaft en för
sig och riket så vigtig angelägenhet, kunde
finna nöje i att sålunda använda påföljande natt,
Processionen vid ea Posses begrafning var
följande: Först en trupp af sjungande gossar;
derefter en man till häst klädd i förgyldt har-
nesk, hvarpå den aflidnes vapen var på ett
rikt sätt anbragdt, och höll han udden af ett
bart svärd mot sitt bröst; hästen rikt munde-
rad. Sedan leddes af 2:ne svartklädda perso-
ner en häst täckt med ett svart kläde, som
släpade på marken, och hvarpå var utsydt ett
hvitt kors, Så framskredo sex personer i sor-
gedrägt, hvilka buro ett med svart kläde öf-
vertäckt standar med Possiska vapnet. På
hvardera sidan, gingo 3 personer, tillsammans
16 med förfädernes vapen på fäderne och mö-
derne till lika stort antal. Åter följde en häst
täckt med svart kläde, Derefter intogs processio-
aen af ungefär 5o personer slägtingar och vän-
ner hvaribland den gamle Riks-Kanslern. Slut-
ligen sågs den aflidnes moder, systrar och an-
dra fruntimmer, alla med hvita slöjor, som
döljde dem, bvar och en förd af en kavaljer
i sorgedrägt, och ehuru gatorne voro ganska
orena och, slöjorna så långa att de släpade,
förböd dock anständigheten attlyfta dem upp
utan nedsmutsades dessealldeles, högtidlighe-
ten till prydnad och den aflidne till heder.
Sist följde en mängd af den qvinliga betjenin-
gen. 12 vagnar slöto tåget, af hvilka 2:ne
bespände med 6 hästar, den ene tillhörig
Drottningen, den, andre den aflidnes moder,
hos hvilken alla samlades för att enligt lan-
dets vana vid begrafningar fråssa och kalase-
za flera dagar.
forts, e. a. g.
