måste jag medgifva att det var rättare att ge
nom öppen dom än i tysthet bringa honon
om lifvet. Hvart land må för öfrigt följa si-
na lagar
Whitelocke, sjelf Stor-Britanniensz sigillbe-
varare, anböll såsom en ynnest, att få be-
nämna (såsom dess ord falla) kristenheten:
äldste och ypperste Kaovsler för Fader, hvilke!
den gamle statsmannen heviljade, kallande
derefter alltid W. för sin son. Det synes so
Prios Carl Gustaf, sedermera Carl X, äfven
gifvit bonom namn af Far. Riks-Kanslern be-
römmes för dess artigbet, hvaremot dess söner
uppgifvas varit stolta, högdragne och tvära,
En afton kommo Upsala Domkyrkas musi-
kanter 20 till antalet, sjöngo och spelade
utanför W:s hus de sednare på säckpipor,
trumpeter och fioler. Detta hade skett på
Ärkebiskoppens föranstaltande. Ärke Biskop
Leopeus var en lärd och gudfiuktig man.
Han beskrifves såsom en vacker och vördig
gubbe nära 80 år gammal, glättig och kiy.
Han hade långt hvitt skägg. Hufvudet var
betäkt med en svart sammetsmössa fodrad med
skinn och uppvikt bräm, samt derunder en
kaloit. För öfrigt var han klädd isidentygs-
långrock och deröfver en lång kappa. Hans
sält var ödmjukt, men tillika behagligt, Med
utmärkt färdighet talte han latin, uttryckte
13 med mycken smak, blandade munterhet i
itt tal, hvilket eljest röjde stor lärdom isyn-
nerhet ur paties och de gamla auktorer.a
den heliga skrift var han mera hemma än
präster i allmänbet. Han hade i sitt sällskap
en vördig och lärd doktor, men som i Ärke-
Biskopens närvaro ej ansåg sig mycket böra
orda. Equipage och hästar voro dåliga,
hvilket skulle härröra af ÄrkeBiskopeos in-
kränkta inkomst. Dock åtföljdes han af 2:ne
vetjenter och en dräng i livre.
Vid en disp .t emeilan Riks R, Bonde och
W. angående Englands yrkade herravälde öf-
ver bafvet anförde den förra hvad Grotius i
!ess afhandling om mare l;berum yttrat. W.
hberopade åter Seldens mare clausum, hvari-
enom Grotius vederlades och trodde W. att
lå Sverige förmodligen svart skulle blifva
nästare af sundet Seldens sats af hyarje Svensk
kulle finnas ortodox, åtminstone hysd Öster-
jön beträffade Under ett annat samtal med
tiks-Kansleren, gaf W. en vink att protec-
orn ville bidraga att förskaffa Sverige denna
örmån, och i händelse af våld med sin flotta
undestödja Sveriges anspråk. Oxenstjerna såg
et gärna, men ville hällre att bemedling än
åld skulle användas.
En gång tillsades W, och dess svit att in-
vna sig på slottet i Drottningens sängkam-
nare att höra en förträfflig musik, Flere
Mastrater läto höra sig och M:me la Bar, en
ransyska, och hennes bror sjöngo ypperligt,
;land andra voro dervid närvarande Gr. Ja-
oh dela Gaides Grefvinna född Sparre, kal-
ad la belle Comtesse, hvilken uppgifves va-
it Diottningens sängkamrat (troligen under
ågon vaktgöring.) Hon var lika älskvärd och
nillrik, som skön. Drottningen drog hand-
karne af Grefvinnan. gaf en tull ibinne af hen-