måste jag medgifva att det var rättare att ge nom öppen dom än i tysthet bringa honon om lifvet. Hvart land må för öfrigt följa sina lagar Whitelocke, sjelf Stor-Britanniensz sigillbevarare, anböll såsom en ynnest, att få benämna (såsom dess ord falla) kristenheten: äldste och ypperste Kaovsler för Fader, hvilke! den gamle statsmannen heviljade, kallande derefter alltid W. för sin son. Det synes so Prios Carl Gustaf, sedermera Carl X, äfven gifvit bonom namn af Far. Riks-Kanslern berömmes för dess artigbet, hvaremot dess söner uppgifvas varit stolta, högdragne och tvära, En afton kommo Upsala Domkyrkas musikanter 20 till antalet, sjöngo och spelade utanför W:s hus de sednare på säckpipor, trumpeter och fioler. Detta hade skett på Ärkebiskoppens föranstaltande. Ärke Biskop Leopeus var en lärd och gudfiuktig man. Han beskrifves såsom en vacker och vördig gubbe nära 80 år gammal, glättig och kiy. Han hade långt hvitt skägg. Hufvudet var betäkt med en svart sammetsmössa fodrad med skinn och uppvikt bräm, samt derunder en kaloit. För öfrigt var han klädd isidentygslångrock och deröfver en lång kappa. Hans sält var ödmjukt, men tillika behagligt, Med utmärkt färdighet talte han latin, uttryckte 13 med mycken smak, blandade munterhet i itt tal, hvilket eljest röjde stor lärdom isynnerhet ur paties och de gamla auktorer.a den heliga skrift var han mera hemma än präster i allmänbet. Han hade i sitt sällskap en vördig och lärd doktor, men som i ÄrkeBiskopens närvaro ej ansåg sig mycket böra orda. Equipage och hästar voro dåliga, hvilket skulle härröra af ÄrkeBiskopeos inkränkta inkomst. Dock åtföljdes han af 2:ne vetjenter och en dräng i livre. Vid en disp .t emeilan Riks R, Bonde och W. angående Englands yrkade herravälde öfver bafvet anförde den förra hvad Grotius i !ess afhandling om mare l;berum yttrat. W. hberopade åter Seldens mare clausum, hvarienom Grotius vederlades och trodde W. att lå Sverige förmodligen svart skulle blifva nästare af sundet Seldens sats af hyarje Svensk kulle finnas ortodox, åtminstone hysd Österjön beträffade Under ett annat samtal med tiks-Kansleren, gaf W. en vink att protecorn ville bidraga att förskaffa Sverige denna örmån, och i händelse af våld med sin flotta undestödja Sveriges anspråk. Oxenstjerna såg et gärna, men ville hällre att bemedling än åld skulle användas. En gång tillsades W, och dess svit att invna sig på slottet i Drottningens sängkamnare att höra en förträfflig musik, Flere Mastrater läto höra sig och M:me la Bar, en ransyska, och hennes bror sjöngo ypperligt, ;land andra voro dervid närvarande Gr. Jaoh dela Gaides Grefvinna född Sparre, kalad la belle Comtesse, hvilken uppgifves vait Diottningens sängkamrat (troligen under ågon vaktgöring.) Hon var lika älskvärd och nillrik, som skön. Drottningen drog handkarne af Grefvinnan. gaf en tull ibinne af hen