WHITELOCKES DAGDBOR
V,; hafva förut iofört ett utdrog ur den
Engelske Diplomaten Whitelockes beskrifning
öfver dess ambassad år 1654 i Sverige. Der-
uti finnas åtskilliga målvingar, anekdoter och
samtal, hvilka gifva begrepp om den tidens
märkvärdiga personer och sederna vid Drott-
ning Christinas bof, som då uppehöll sig i
Upsala. Ett och anrat ytterligare utdrag,
torde derför ei; sakna intresse,
Drottvingens klädsel vid första audiensen be-
skrifves på följande sätt. Den var af slätt
grått klade, kjorteln fotsid och der5fver en
töja eller rock, hvilken räckte tull knäna,
sidane som karlar den tiden brukade. En
briljanterad Amaranther-orden i karmosinband
bar bon på högra sidan. Manshetterne voro
lagda i veck, men i stallet för en fruntim-
mers halkrage bade hon lika med hvad mili-
tären ibland nyttjade, en svart halsduk bunden
omkring halsen med ett svart baod. Hennes hår
hängde löst och på hufvudet bar hon en svart
sammetsmössa fodrad med sobel och uppvikt,
hvilken hon aftog och satte på efter kavalje-
rers sed, Uppsyn var eldig, hyn blek, håll-
ningen majestätisk, eburu växten liten. Vid en
a nan audiens var hon klädd i svart siden-
klädning under en sammetssyrtut, af sådan
snitt karlarne brukade, äfven svart, och huf-
vudet betäcktes af en manshatt.
Samtalen med Riks-Kansleren Oxenstjerna
viltna om denne ste:e mans kända skarpa
förstånd, diplomatiska fivobet och djupa stals-
klokhet Vid ett tillfälle anförde ban såsom
ursäkt för sin vidlyftighet att Konuvg Gustsf
Adolf i lifstiden gaf honom frihet att utför-
ligt andraga hvad ban hade att säga, hvar-
vid Riks Kavsleren tillade att om den Store
Herren hade något fel var det endast till föl-
je af bans koleriska temperament, Vidare yt-
trade Biks-Kavsleren? Kovwungen behagade
säsa: J är för mycket flegmatisk, och bian-
datde jag e) någut af min hetta med eder fleg ma
skulle ej mina affärer gå så väl som sker
hvartill jag med hans lof svarade? om jag ej
med mitt fleg matiska temperament blandade
någon köld i Ede:s Maj:ts hrtta tror jag af-
fårerne icke heller skulle gå så lyckligt som
sker åt hvilket svar.den salige Herren hjer-
teligen log, gifvande mig frihet a:t säga hvad
jag ville.
Angående Carl I:s sorgliga öde yttrade Riks-
Kanslerey: Huru kan Parlamentet rättfärdiga
Konungens afsättande och, hvad ännu mera
är, dess aflifvande efter offentlig afsagd dom,
då han iikväl såsom Konung aldrig af eder
för något brott kunde anklagas? Andre folk-
slag hafva stundom i tysthet skaffat sine Ko-
aungar ur vägen, eller ock drifvit dem i lands-
flykt, men J hafven med eder Konung förfa-
rit såsom med en brottsling i åsyn af alla fur-
star och inför hela ve: Iden; J hafven handte-
rat honom såsom undersåte, ej som Konung,
dömt honom till döden och verkstallt eder
dom både mot Guds och menniskors lag.
Efter Whitelockes försvar af Parlamentets åt-
gärd yttrade Riks-Kansleren?: Det var en hän-
delse, som kan tjena till exempel, eller snara-
va till varnavel för alla furstar i; verlden Ach