WHITELOCKES DAGDBOR V,; hafva förut iofört ett utdrog ur den Engelske Diplomaten Whitelockes beskrifning öfver dess ambassad år 1654 i Sverige. Deruti finnas åtskilliga målvingar, anekdoter och samtal, hvilka gifva begrepp om den tidens märkvärdiga personer och sederna vid Drottning Christinas bof, som då uppehöll sig i Upsala. Ett och anrat ytterligare utdrag, torde derför ei; sakna intresse, Drottvingens klädsel vid första audiensen beskrifves på följande sätt. Den var af slätt grått klade, kjorteln fotsid och der5fver en töja eller rock, hvilken räckte tull knäna, sidane som karlar den tiden brukade. En briljanterad Amaranther-orden i karmosinband bar bon på högra sidan. Manshetterne voro lagda i veck, men i stallet för en fruntimmers halkrage bade hon lika med hvad militären ibland nyttjade, en svart halsduk bunden omkring halsen med ett svart baod. Hennes hår hängde löst och på hufvudet bar hon en svart sammetsmössa fodrad med sobel och uppvikt, hvilken hon aftog och satte på efter kavaljerers sed, Uppsyn var eldig, hyn blek, hållningen majestätisk, eburu växten liten. Vid en a nan audiens var hon klädd i svart sidenklädning under en sammetssyrtut, af sådan snitt karlarne brukade, äfven svart, och hufvudet betäcktes af en manshatt. Samtalen med Riks-Kansleren Oxenstjerna viltna om denne ste:e mans kända skarpa förstånd, diplomatiska fivobet och djupa stalsklokhet Vid ett tillfälle anförde ban såsom ursäkt för sin vidlyftighet att Konuvg Gustsf Adolf i lifstiden gaf honom frihet att utförligt andraga hvad ban hade att säga, hvarvid Riks Kavsleren tillade att om den Store Herren hade något fel var det endast till följe af bans koleriska temperament, Vidare yttrade Biks-Kavsleren? Kovwungen behagade säsa: J är för mycket flegmatisk, och biandatde jag e) någut af min hetta med eder fleg ma skulle ej mina affärer gå så väl som sker hvartill jag med hans lof svarade? om jag ej med mitt fleg matiska temperament blandade någon köld i Ede:s Maj:ts hrtta tror jag affårerne icke heller skulle gå så lyckligt som sker åt hvilket svar.den salige Herren hjerteligen log, gifvande mig frihet a:t säga hvad jag ville. Angående Carl I:s sorgliga öde yttrade RiksKanslerey: Huru kan Parlamentet rättfärdiga Konungens afsättande och, hvad ännu mera är, dess aflifvande efter offentlig afsagd dom, då han iikväl såsom Konung aldrig af eder för något brott kunde anklagas? Andre folkslag hafva stundom i tysthet skaffat sine Koaungar ur vägen, eller ock drifvit dem i landsflykt, men J hafven med eder Konung förfarit såsom med en brottsling i åsyn af alla furstar och inför hela ve: Iden; J hafven handterat honom såsom undersåte, ej som Konung, dömt honom till döden och verkstallt eder dom både mot Guds och menniskors lag. Efter Whitelockes försvar af Parlamentets åtgärd yttrade Riks-Kansleren?: Det var en händelse, som kan tjena till exempel, eller snarava till varnavel för alla furstar i; verlden Ach