EE o oOOMSM oo EPP TEMA RV MN iaf häkten för brottslingar och sedeslösa personer inom samhället, så utvidgade de än i sedjrare tider blifvit, hvilket vittnar om en till!agande demoralisering hos närvarande generation. Om man icke sluteligen skall se en oI bielplig afgrund öppnas, måste kraftiga och ändumälsentiga utvägar vidtagas, att förekomma eller minska det öfverhan: dtagande onda. Tvänne hufvadsakliga medel torde gilvas: bränvinsförtäringens inskränkning och en lämplig upplysning för menige man. Måtte icke vederbörande dröja att i dessa delar foga de snara och verksamma åtgärder, hvilka omständigheterna påkalla, icke försakande det minsta bidrag till det önskvärda ändamålet. Under öfverhopandet af häktade personer och den dermed förenade både kostnad och svårighet att dem bevaka förekommer isynnerhet olämpligheten för Staten, att med äfventyr och uppolfring förvara och föda brottslinga: dömda till oåterkalleligt lifstidsarbete. Dessa varelser äro meraliskt döda. De äro för evigt utstötte från samhället. Som de aldrig kanna återfå friheten, så är ock deras moraliska förbältring knappt tänkbar. Antmgen betager en hemsk förtviflan till döder kedjade slafvar eller gar deras enda åhåga ut på att, om än genom brottsliga medel, bryta kedjorna. I håda fallen näras de vilda lidelserna och nya brot! tillskapas. DBevakningen vid våra häkten visar sig vanligen vara otillväcklig eller sömnaktig. Erfavenheten upplyser, alt intet år förlöper, utan att fångar, från Karlskrona, Malmö, Marstrand, Waxholm, och korrektionsinrättningarne få ullfälle rymma, till oro och förskräckelse för orterna rundt omkring, der djerfva stölder, äfven mord af rymmarne föröfvas. Banan för hifstidsfången är isynnerhet i detta afseende gifven, ty di han känner sitt olycksaliga öde om han blir fasttagen, måste han verka i mörkret och lefva af rof. Denna böjelse eller rättare vödvändighet spärras af ögonblickets framgång och öfvertygelsen, att intet värre kan kända honom än att försättas i sitt förra skick eller i händelse af mord, undergå döden, hvilken för många torde anses mindre plågsam än slafveriet. För att minska häktade brottslingars antal vore således önskeligt om de för samhället skadliga lifstidsfångar, på sätt fångstyrelsen föres lagit, kunde komma att deporteras. till någon afligsen koloni och tillstånd dertill kunde erhållas af andra makter som. hafva sådana... Man har väl invändt alt kostuaden dervid blefve alltför stor; men detta är icke officielt bevisadt. -Kalkyler kunna uppgörvas i hvarjehanda, ofta: på böft, enligt individuella åsigter. Tillfredsställande motkalkyler torde ej vara omöjliga... Om England eller Holland: icke ville emottaga sådana lifsudsfångar eller: om. transporten: till deras brottslings-depoter i Söderhafvet blefve: för; stor, så kanske de numera skulle: emottagas af Frankrike till: arbete i och omkring Algier, dit öfverfarten icke borde: blifva alltför kostsam, äfven besörjd med Svenska fartyg: Eller, hvilket vore närmare; månne icke, med ett så värskaplist förhållande som råder emellan vår Regering: och: den Ryska, öfvercuskommelse — rr rm a