EE o oOOMSM oo EPP TEMA RV MN
iaf häkten för brottslingar och sedeslösa perso-
ner inom samhället, så utvidgade de än i sed-
jrare tider blifvit, hvilket vittnar om en till!a-
gande demoralisering hos närvarande genera-
tion. Om man icke sluteligen skall se en o-
I bielplig afgrund öppnas, måste kraftiga och än-
dumälsentiga utvägar vidtagas, att förekomma
eller minska det öfverhan: dtagande onda. Tvänne
hufvadsakliga medel torde gilvas: bränvins-
förtäringens inskränkning och en lämplig upp-
lysning för menige man. Måtte icke vederbö-
rande dröja att i dessa delar foga de snara och
verksamma åtgärder, hvilka omständigheterna
påkalla, icke försakande det minsta bidrag till
det önskvärda ändamålet.
Under öfverhopandet af häktade personer
och den dermed förenade både kostnad och
svårighet att dem bevaka förekommer isynner-
het olämpligheten för Staten, att med äfventyr
och uppolfring förvara och föda brottslinga:
dömda till oåterkalleligt lifstidsarbete. Dessa
varelser äro meraliskt döda. De äro för evigt
utstötte från samhället. Som de aldrig kanna
återfå friheten, så är ock deras moraliska för-
bältring knappt tänkbar. Antmgen betager en
hemsk förtviflan till döder kedjade slafvar el-
ler gar deras enda åhåga ut på att, om än genom
brottsliga medel, bryta kedjorna. I håda fal-
len näras de vilda lidelserna och nya brot!
tillskapas.
DBevakningen vid våra häkten visar sig van-
ligen vara otillväcklig eller sömnaktig. Erfa-
venheten upplyser, alt intet år förlöper, utan
att fångar, från Karlskrona, Malmö, Marstrand,
Waxholm, och korrektionsinrättningarne få ull-
fälle rymma, till oro och förskräckelse för orterna
rundt omkring, der djerfva stölder, äfven mord
af rymmarne föröfvas. Banan för hifstidsfången
är isynnerhet i detta afseende gifven, ty di
han känner sitt olycksaliga öde om han blir
fasttagen, måste han verka i mörkret och lefva
af rof. Denna böjelse eller rättare vödvän-
dighet spärras af ögonblickets framgång och
öfvertygelsen, att intet värre kan kända honom
än att försättas i sitt förra skick eller i hän-
delse af mord, undergå döden, hvilken för
många torde anses mindre plågsam än slaf-
veriet.
För att minska häktade brottslingars antal
vore således önskeligt om de för samhället
skadliga lifstidsfångar, på sätt fångstyrelsen fö-
res lagit, kunde komma att deporteras. till någon
afligsen koloni och tillstånd dertill kunde erhållas
af andra makter som. hafva sådana... Man har
väl invändt alt kostuaden dervid blefve alltför
stor; men detta är icke officielt bevisadt. -Kal-
kyler kunna uppgörvas i hvarjehanda, ofta: på
böft, enligt individuella åsigter. - Tillfredsstäl-
lande motkalkyler torde ej vara omöjliga... Om
England eller Holland: icke ville emottaga så-
dana lifsudsfångar eller: om. transporten: till de-
ras brottslings-depoter i Söderhafvet blefve: för;
stor, så kanske de numera skulle: emottagas
af Frankrike till: arbete i och omkring Algier,
dit öfverfarten icke borde: blifva alltför kost-
sam, äfven besörjd med Svenska fartyg: Eller,
hvilket vore närmare; månne icke, med ett så
värskaplist förhållande som råder emellan vår
Regering: och: den Ryska, öfvercuskommelse
— rr rm a -