SJ RIBIEREE BE HUA VE UNRNSVArP aderj ore aravvat Pr net
beck, lika som jag och han hade varit i flock och
farnöte, och borde dela ljuft och ledt; — men Hof:
Rätten: har ändå pliktfällt mig för mina påståendex
å honom, emot hvilken jag dock ej brustit i bevir
ning, och för det jag skulle hafva missfirmat den
som genom ett uppenbart nidingsverk försatt sig sjel
utom allt tillstånd att kunna missfirmas. Hvyaremo
Hof-Rätten ansett Wahlbecks påstående å mig ati
jag skulle mista lifvet, för det jag emot honom vi-
gat försvara min egendom, endast genom lagens åt-
gärd, och hans flera förolämpande uttryck om mig
såsom betydande ingenting. — Dessa ytterliga moi-
sägelser lära dock af Eders Kongl. Maj:t ej annat än
med största misshag kunna anses.
Sedan jag sålunda i underdånighet anser mig hafva
vederlagt och undanröjt alla de osanningar motsä.
gelser och godtycken på hvilka Hof-Rätten grundat
sitt beslut, står detsamma qvar, helt naket och blot-
tadt på all bevisning, endast försedt med en viss be-
stämd vilja att på hvad sätt som hälst, skydda icke
de många, så länge och så mycket förfördelade , utan
tvärtom deras motståndare.
Eders Kongl. Maj:t täckes alltså upphäfva- Hof-
Rättens Utslag samt förhjelpa mig till min lagliga
rätt, hvilken jag underdånigst anser vara;
OS OUT Ta
1:0 Att vid munteligt förhör i nedre Justitixe-Re-
visionen , hvarom jag i underdånighet anhåller, få alla
de vittnen hörde hvilka jag i Hof-Rättep förgäfves be-
gärde måtte höras: nemligen Grosshandlaren We-
ner, Coopvaerdie Kapitenerne Hult och Rohdin samt
Styrmannen Östling, rörande oriktigt upptagande i
Protokollet af deras vittnesmål, samt de Notarier
hvilka sutto vid Kämners-Rättens bord, då Wahl-
beck den 3:dje Maj 1832, erkände sitt ofvannämde
löfte, hvaribland äro Notarierne Laller, Wahlberg
och Göthe, samt ibland dem som i öfrigt befunno
sig i Kämners-Rättens rum vid detta tillfälle eller
annars hafva kännedom om saken, nemligen: Can-
cellisten i Justitix-Revisionen Herr Bacher, Audi-
teuren Herr Tilliander, Coopvardie Kapitenerne In-
gerberg, Ljungqvist och Johan Nyberg samt Kame-
reraren vid varfvet Herr Flodin, utom andre perso-
ner jag vid det munteliga förhöret kan finna näödigt
alt såsom vittnen få afhörde.
2:0 Att Kämners-Rättens inneliggande alla origi-
nala protokoll i saken måtte infordras, då så väl
utstrykningarne och förändringarne deruti, af hvad
som verkeligen i hufvudsaklig måtto sig tilldragit,
och sålunda förfalskningarne, skola blifva uppenbare,
som äfven af protokollet för Junii månad 183t, då
saken börjades och då Lagman DLächou var jäfvig,
i anseende till sin slägtskap med en af de då stämde
varfs-interessenterne , Herr Casten Litchou, Eders
Kongl. Maj:t visserligen med obehag lärer inhämta,
huruledes Herr Lagmannen, oaktadt ban icke, såsom
jäfvig, kunde sitta öfver saken, likväl hade deröfver
sin hand, visserligen mera, än att med densamma ut-
stryka och ändra ett och annat, ehuru uppenbart obe-
rättigad han var att då, på minsta sätt befatta sig
med målet. Också var det väl han, som då lärde
Kämners-Rätten, att icke ens upptaga saken till pröf-
ning — förr än jag i tvistemålsväg skulle instäm-
ma målet.
3:o Att Skeppsbyggmästaren Wahlbeck måtte ålig-
gas, att ersätta mig min ofvannämda verkliga och
bevista skada äfvensom hvad från fartyget blifvit
bortstulet och dess återhemtningskostnad m. m. en-
ligt min till Kämners-Rätten ingifne bestyrkte för-
teckning och antingen reparera den skada han 3. far-
tyget och dess inventarier förorsakat eller ock be-
tala mig reparationskostnaden efter verificerad räk-
ning, ifall jag kan låta reparera det sjelf dessförin-
nan. Hvarjemte jag icke kan underlåta att å Wahl-
beck, äfven hos Eders Kongl. Maj:t, för min och
andras säkerhet skull, yrka lagligt ansvar för sitt,
ägande rätten så förnärmande, brott, samt böter och
afbön för sina påståenden å mig.
4:0 Att jag sjelf i nåder må befrias från erläggandet
af de böter, 10 R:dr Banco, Hof-Rätten mig ålagt
och hvilka jag, enligt å Utslåget tecknadt bevis; hos
magistraten nedsatt, äfvensom att den ensidiga actio-
nen, Hof-Rätten emot mig förordnat måtte af Eders
Kongl. Maj:t icke blott ogillas, utan äfven då: den
å ära skulle gå, leda till en action emot Hof-Rälttens
7 Ledamöter sjelfve, som den beslutit och i öfrigt
så obetär ksamt sig betedt,