fartyget, genom lagens åtgärd, återhemtadt och repareradt men lika fåfängt. Att jag slutligen på scn: hösten, sedan fartyget genom storm var sönderbrute och af tjufvar plundradt, ej ville hafva det vinterliggande på ett sådant ställe, utan, med begagnande af uppsjön, ändå cj under 2 dagar kunde få det till staden , målte väl icke bevisa att återhemtningen var min skyldighet. Jag förde då fartyget till Djurgårdsvarfvet på försök, men möttes af det gräseligaste ovett af dess byggmästare 1 närvaro af Herr Fredholm som på intet sätt snäste deane sin tjenare eller under något vilkor tillät att ett nu-mera så föraktligt fartyg der fick repareras. Jag bandt då fast det vid en diktal vid Herr Burgmans brädgård, troende att, som det bestod af mycket virke köpt vid denna brädgård, det skulle der, utan att ligga i vägen, af tacksamhet och billig erkänsla för hvad man icke obetydligt förtjent derpå, tills vidare få ligga i fred, men äfven denna förmodan slog felt och man lossade, på Weahlbecks ostraffade vis, äfven der nattetid fartyget för 2:dra gången; men som det nu mera äfven låg för ankar, så kunde det icke bortflyta, Derefter fick jag lägga det endast öfver vintern uti en vik nära galerskjulen, men då våren och sommaren kom lossades det på ny räkning af den 3:dje nidingen, flöt uppåt Ladugårdslandsviken, bergades å nyo af one barmhertige tackjernsbärave, som förde det till jernvågen å Blasicholmen. Der fick det cj länge ligga för Drätsel-Commision, som nekade att tillhålla stora varfvet sin skyldighet att reparera det. — Änteligen upptogs det ur marvattnet af den beskedlige Kapiten Nyberg för 333 Ridr B:co sedan det vid pass it år legat under vatten. Nu kunde jag föra det genom slussen till Långholms-varfvet för att omlagas, men skråandan hade äfven hunnit dit från de andre varfyen och len ochristelige Lamm nekade med mycken ondska ett emot contant hetalning, reparera det, Som det ej var helbrejda och mycket vattusigtigt amt ingen ville läka det eller hafva det när sig, så förde jag det till Lazarettet, hvarest jag trodde att ag skulle få läka det sjelf om jag ej der kunde få ågon hjelp för det, men förgäfves; hvarken det ena ller det andra, utan nu kom polisen med i spelet och vid 10 Ridrs vite skulle det åter borrt, men hvart — unde jag aldrig få veta. Ändteligen fick jag löfte af n utlänning, ty någon landsman kunde ej vara i tånd till något sådant, att få lägga det vid hans trand och möjligtvis framdeles hos honom repareradt. Detta var Bruks-Patronen och Riddaren Owen, min ival, hvarföre han af sitt anbud har så mycket mer neder. Men då fartyget inom den föreskrifna korta iden skulle åter pumpas der det ånyo nedsjunkit och föras till Herz Owen, så uppkom stark motvind, så tt det gick baklänges, stadnade på en klippa midt ör eldqvarnen, nedsjönk ånyo och blef ryggbrutet. Med mycket arbete lyckades det mig dock att äfven å det derifrån sedan Mälarens vatten hade stigit nåsot, då det ändteligen anlände till Herr Owens hamn, warest det i fred och för 4:de gången fick nedsjunka och hvarest det ännu ligger på sned, vingbrutet, ryggorutet och med ett ord, skeppsbrutet, till dess Gud örlänar dess ägare bättre rättvisa i ett och annat fall Jag skulle visst ieke hafva velat öka vidden af min og ändå vidlöftiga underdåniga besvärsskrift med jenna berättelse om Gefions missöden, efter det Wahleck försköt henne, men detta har skett för atti underlånighet ytterligare visa orimlighelen deraf, att! jag kulle, såsom Hof-Rätten säger, genast kunnat, återöra till staden nämnde fartyg — nb. utan att veta varest jag skulle få det liggande än mindre repareadt, hvilket senare ock intill denna stund, då det os Herr Owen icke heller kan ske, har blifvit mig n omöjlighet. Hof-Rättens grund för sitt utslag, att jag ägt så äl sedan Gefion blifvit förd till bryggan vid krutuset som förut, sjelf om dess vårdande draga förorg är icke bättre än de öfrige utslagets svafyelsticor; ty hvarken var det en möjlighet för mig eller för ågon annan att vistas der om bord natt och dag då artyget var fullt af vatten och sc efter hvart det kune nattetid vräka efter en så oförmodad våldsverkan å det, ej heller kunde detta vara min skyldighet om et ock hade varit en möjlighet för mig, då Hofätten sjelf måst antaga till grund att Wahlbeck ej ordt egenmägtigt i min frånvaro lossa och låta bortsan EP a Me se sAA o wta Uf AR at An mA Fn