: gjort en ärlig lista på hvad endast jag af Dom
gan erfarit, ej troende att Svea Hof-Rätt skullbptil
ja blifva antecknad på denna lista och sålundabst
till denna liga. — Dermed förstår jag icke alla
dock en stor mängd af Domare här i landet, h
tagit sina examina vid Upsala och Dunds Akaden
på den tid, man derstädes ansåg det för en skam at
taga juridisk examen, i anseende till den lätthet hvar-
med det kunde ske och hvilka finna godtycket, mag-
ten att göra som man vill utan ansvar, långt beqvä-
mare än moralen och juridiken, och hvilka nu hafva
tyst öfverenskommit att skydda hvarandra, då någon
klagar öfver uppenbar orättvisa.
Jag hoppas dock att försöket skall misslyckas för
Hof-Rätten att så der ensidigt taga äran af: mig.
Hof-Rätten har äfven nekat mig att ånyo höra flere
förut hörde vittnen, hvilkas ord antingen blifvit i
Protokollet. orätt införde eller utstrukne och förän-
drade af samma hand som förfalskat det öfriga, såsem
händelsen är i synnerhet med Styrman Östlings vitt-
nesmål, hvarom jag serskildt hos Justitiz-Cancelleren
begärt aktion för vid pass 9 månader sedan, och se-
dan jag derom sjelf fick kunskap.
Att blindt tro på ett protokoll, för det, att detsam-
ma är justeradt, är dessutom lika oritnligt, som att
blindt tro :på någon ahman handling. Ett protokoll
är hvarken mer eller mindre än ett dokument som
fordrar trovärdighet så långt det kan äga någon, om
ingen sätter trovärdigheten i fråga och om det ej in-
nebär uppenbara orimligheter, såsom t. ex, om trol-
dom. —
Att icke låta någon som bekännt sig hafvå blifvit
skärtorsdagen af påskkäringar bortförd och för hvil-
ken protokollet Blifvit uppläst och erkännt, sedermera,
efter inhemtad bättre öfvertygelse, få bevisa att han
hela skärtorsdagen befunnit sig på ett annät ställe än
i Blåkulla, vore väl bra hårdt men ännu hårdare att
döma honom efter ett sådatit justeradt protokoll.
Nu vill jag väl icke beskylla Herr Lagman Lickou
för att hafva förtrollat nig eller att vara någon
trollkärl, men nog sökte han ett tjusa mig den 3:dje
Maji 1831, med sin för tillfället antagna söta min
och lena stämma, då han, efter protokollets uppläs-
ning frågade mig om jag hadc några flera anmärk-
ningar att dervid göra; hvarpå jag, i ögonblicket anan-
de att något kunde väl finnås derunder, — svarade
försigtigt: att jag icke kunde erindra mig att något
mer vär att ånmärka vid protoköllet.? På detta
sitt blef det af mig godkännt öch icke annorlunda,
hvilket jag hoppås att mina vittnen äfven skola erin-
ra sig.
Hof-Rätten säger vidare, att det blifvit än ytterli-
gare intygadt, att Wahlbeck ej gifvit det ifrågava-
rande svaret på frågan. Hvem skulle väl sådant haf-
va intygat? Jo Herrar Lichou och Gauffin. — Den
förre är jäfvig såsom anklagad, den senare säger sig cj
hafva hört det, hvilket kån vara sannt, ty han var sä-
kert icke i Rätten då yttrandet gafs och om äfven bägge
ej skulle hafva hört det, så bevisar icke detta att cj
yttrandet gafs; ty det fanns dessutom så många an-
dra som hörde löftet erkännas och främst deribland
den söm ex officio borde vara uppmärksam på hvad
sig tilldrog, nemligen Notarien. Han har medgifvit
att han infört yttrandet i det af honöm förda proto-
koll och detta vore bevis nog att yttrandet blifvit gifvet,
om icke en mängd af vittnen vore dessutom att tillgå.
Det är icke eller sånnt hvad Hof-Rätten säger: alt
vittnenas utsagor blifvit för dem upprepade och vidkän-
de, åtminstone beträffande de vittnen jag begärte måtte
ånyo höras och skulle sådant vara antecknadt i Räåt-
tens Dombok, så är det lika falskt som anteckningen
i mariginalen af Herr Lickou, för vittnet Östling.
Efter ett sådant afskärande af all laglig rättighet
att få bevisa sin talan, har Hof-Rätten banat sig väg
att vid målets bedömmande på ett nästan inqvisito-
riskt sätt lemna vitsord åt ett sådant protokoll.
Den ovanliga tidsutdrägt som vid Kämners-Rätten
lemnats VWahlbek, att i ett sådant mål som detta,
svara å mina ansvars- och ersättnings-påståender,
har äfven af Hof-Rätten blifvit godkändt; och, på
det ingenting, rörande målets och min behandling vid
Kiämners-Rätten måtte komma att ligga Kämners-
Rätten till last, så har äfven min anmärkning , emot
one Stadstjenares försök, att preja sig till högre kal-
lelsepenningar än vederbordt och deras uraktlåtande
att kalla, förr än de skulle åtkomma en sådan betal-
. 0 Je Fo EE KN An ra AA POP oo TR