samt 06 slutligen aldeles bort. Lika litet som
cen coskilta menniskan är I stånd återvinna sir
ogdoms styrka och fägring, Ika litet kunna
de en gång föräldvade folken återvinna helsa
och krafter. Historien. visar oss intet exempel
derpå. Turkiska väldet och de Mabomedanska
folkstammarne i allbävhet, hafra redan länge
sjunkit tillbaka från -kulminationspunkten: af
helsa och nannakrvaft, ech befinna sig nu i det
sista stadiom af ålderdom. Hvarken Sultan
Mahmuds eller Mechemed Alis bemödanden skall
det lyckas att föryngra dem; allraminst kan
det ske genom försök att tillegna sig Europeisk
kultur, och genom sambällsinrättvingar; som
aldrig kunna harmoniera med Islamismen. Det.
är blott filantropiska svärmare, som kunna in-
billa sig att det skall lyckas en halfbarbarisk
Pascha att civilisera Egypten. Fullkomligt kän-
nare af Turkiska rikets svaghet, har denne
Pascha företagit sig att upplösa det, eller åt-
minstone inskränka dess besittningar inom de
Europeiska. De Europeiske makterne och isyn-.
nerbet Ryssland, kunna omöjligen med bikgil-
tighet betrakta detta företag, hvilket, i händel-
se det lyckas, nödvändigt måste komma att i
hög grad verka på kontinentalpolitikens gång.
Af ädelmod har Ryssland åtagit sig Sultans
sak, och det är otvifvelaktigt att ju, 1 trots af
allt. tidningsprat och alla Roussinska rodomon-.
lader, Frankrike förenar sina hemödanden med.
Rysslands, och att de andra Europeiska mak-
ierne göra detsamma. Man skall säkert göra
allt möjligt, för att rädda Ottomanniska riket.
Men om det icke står att rädda, hvad händer
då? I sådant fall tro vi att Ryska väldet ut-
breder sig öfver Bosforen och södra kusten af
Svarta hafvet, och att Österrike äfven vinner
tillvext I sitt territorium genom Turkiska pro-
viuser. Rysslands förstorivg i söder och syd-
ost skall, i hvarje händelse, betrygga Europa.
mot dess förmenta planer vesterut. Omsorgen
att organisera och bibehålla de nya provinser
det förvärfvat, och nödvändigheten alt i dem
grunda en ny bufvadstad, torde i många år
komma alt sysselsätta denna makt, och så up-
taga hela dess uppmärksamhet, att den i det
närmaste torde lemna Europa ur sigte. Äfven
om detta icke skulle blifva händelsen, få torde
dock Rysslands politiska ställning i så många
afseenden förändras, att detta rike aldrig mera
kan blifva vestern så farligt, som man nu sö-
ker utmåla det.
England torde, som det synes, gerna lemna
Ryssarne i besiltning af Konstantinopel, om
det sjelf kunde försäkra sig om besittningen af
Nedra Egypten, hvilket land nu måste vara för
detsamma af så stor vigt, i anscende till pla-
nen att genom ångfart på Röda hafvet vinna
en lättare kommunikation med Iudien.
Frankrike är genom besittningen af Algier
för ögonblicket afspisadt, och vid ett allmänt
ölfverseende och ordrnande af den Europeiska
politiken, torde man finna medel. att ytterliga-
re ställa det tillfreds.
På detta sätt skulle således, hvad man fin-
ner ett nöje i att framställa såsom en stor o-
lycka för hela Europa, tvertom blifva ett me-
H
del att befordra allmänt väl. rveka stora län-