samt 06 slutligen aldeles bort. Lika litet som cen coskilta menniskan är I stånd återvinna sir ogdoms styrka och fägring, Ika litet kunna de en gång föräldvade folken återvinna helsa och krafter. Historien. visar oss intet exempel derpå. Turkiska väldet och de Mabomedanska folkstammarne i allbävhet, hafra redan länge sjunkit tillbaka från -kulminationspunkten: af helsa och nannakrvaft, ech befinna sig nu i det sista stadiom af ålderdom. Hvarken Sultan Mahmuds eller Mechemed Alis bemödanden skall det lyckas att föryngra dem; allraminst kan det ske genom försök att tillegna sig Europeisk kultur, och genom sambällsinrättvingar; som aldrig kunna harmoniera med Islamismen. Det. är blott filantropiska svärmare, som kunna inbilla sig att det skall lyckas en halfbarbarisk Pascha att civilisera Egypten. Fullkomligt kännare af Turkiska rikets svaghet, har denne Pascha företagit sig att upplösa det, eller åtminstone inskränka dess besittningar inom de Europeiska. De Europeiske makterne och isyn-. nerbet Ryssland, kunna omöjligen med bikgiltighet betrakta detta företag, hvilket, i händelse det lyckas, nödvändigt måste komma att i hög grad verka på kontinentalpolitikens gång. Af ädelmod har Ryssland åtagit sig Sultans sak, och det är otvifvelaktigt att ju, 1 trots af allt. tidningsprat och alla Roussinska rodomon-. lader, Frankrike förenar sina hemödanden med. Rysslands, och att de andra Europeiska makierne göra detsamma. Man skall säkert göra allt möjligt, för att rädda Ottomanniska riket. Men om det icke står att rädda, hvad händer då? I sådant fall tro vi att Ryska väldet utbreder sig öfver Bosforen och södra kusten af Svarta hafvet, och att Österrike äfven vinner tillvext I sitt territorium genom Turkiska proviuser. Rysslands förstorivg i söder och sydost skall, i hvarje händelse, betrygga Europa. mot dess förmenta planer vesterut. Omsorgen att organisera och bibehålla de nya provinser det förvärfvat, och nödvändigheten alt i dem grunda en ny bufvadstad, torde i många år komma alt sysselsätta denna makt, och så uptaga hela dess uppmärksamhet, att den i det närmaste torde lemna Europa ur sigte. Äfven om detta icke skulle blifva händelsen, få torde dock Rysslands politiska ställning i så många afseenden förändras, att detta rike aldrig mera kan blifva vestern så farligt, som man nu söker utmåla det. England torde, som det synes, gerna lemna Ryssarne i besiltning af Konstantinopel, om det sjelf kunde försäkra sig om besittningen af Nedra Egypten, hvilket land nu måste vara för detsamma af så stor vigt, i anscende till planen att genom ångfart på Röda hafvet vinna en lättare kommunikation med Iudien. Frankrike är genom besittningen af Algier för ögonblicket afspisadt, och vid ett allmänt ölfverseende och ordrnande af den Europeiska politiken, torde man finna medel. att ytterligare ställa det tillfreds. På detta sätt skulle således, hvad man finner ett nöje i att framställa såsom en stor olycka för hela Europa, tvertom blifva ett meH del att befordra allmänt väl. rveka stora län