Uti staden Havre i Frankrike inträffade den 14 Maj på morgonen ett sjelfmord, af ovanlig beskaffenhet. Aftonen förut kommo åtskillige vnoglingar till nationalgardets böggvarter med en hteo puckelryggig gosse, deras kamrat, och bäådo vakthafvande officern hafva tillsyn att hindra honom kasta sig i sjön, hvartill han redan hade gjort ett försök. På morgonen ber puckeln Oflicern att få slippa ut ur högvakten, för att gå till sina göromål. Denne hade ingen rätt alt neka härtill. Han går således, men tager vägen direkte upp i tornet till kyrkan Francois 1. I trappan möter han en styrman, med hvilken han var bekant, och säger till hobom: Om Du går ner på gatan skall du på stumd få se ett hopp af en puckel, som ingen förr har sett i Havre. -Styrmannen, som ofta varit van alt höra gyckel och skämt af Tunmmeliten (så kallades puckeln, allmänt), fästade sig icke härvid; men några minuter efteråt fick han verkligen se en figur uppe i norra torogluggen, i hvilken han igenkände den muntra dvärgen. follah! hollalv! godt folk, ropade denne, kom hit skall Ni få se på ett saltomortale. Den förbigående hopen stannade och skrattade, då till allas förskräckelse Tummeliten i detsamma ger sig af utföre, och faller krossad ned på platsen utanföre. Han lefde ännu då han uptogs, med dog under vägen till Lasarettet.