varande dJustilie-5Stalsministerns. Ccirkularpbrets till. Lagkomitgen ett försök till anmärkningar öfver Lagen och dess brister. På Lagkomitdcens befallning erhöll jag från dess Sekreterare Fåhreus svar, att komiteen med välbehag emotltagit mitt lilla arbete och önskade, att jag, så i anseende till ämnets vist, som framställningssättet, ville dermed ;fortfara. Derpå hade jag äran svara, att mine anmärkningar ej kunde vara fullständigt untarbetade, då de blifvit sammanfattade under täta afbrott af ett träget embetes utöfning; men att i fall komilden funnit, att jag med min ringa förmåga kunde gagna och 1 sådant, ändamål ville utverka åt mig ett års tjenstledighet, utan att jag behöfde sjelf bekosta vikariens aflönande, skulle jag gerna fortsätta anmärkningarne, och med större fullständighet; men Lagkomittena iakttog derefter en djup tystnad. — — Lättja och fylleri äro oemotsägligen de orsaker, som på det förskräckligaste sält ymnivast alstra brott och missgerningar. Scdau menniskan, genom den infernaliskt påfunna drycken bränvin, döfvat bruket af sin ädlaste förmåga förnuftet, och sjunkit under sjelfva djuret, kan hon begå allt slags styggelse. Bränvinet har skadat nationen mer, än alla dess fi rstörande krig och öfrige, mångfalldiga dårskaper, ty det har undergräft folkets moraliska kraft. Inflytandet deraf på dess fysiska tillstånd är handgripligt, ty slägtet är nu mera ej detsamma, som fordom. Hvar äro desse Nordens söner med mandom 1 bröstet, styrka i armnarne, Iihärdighet i sinnet, ädelhet i känslan och öppen redlighet i karaktären. Allt delta ir bortfört af den allmänna bränvinsfloden. — Förgäfves stadgar man de allvarsammaste straff cmot denna last. Exempel från bögre kretsar, exempel af fäder och husbönder på måttishet, eler helst bortläggandet af bränvinets bruk, torde bäst leda till ändamålet — och man kaj cj nog välsigna dem, som gifva dessa efterdöiINenN. . Hvad som äfven ej i ringa mon bidrager till brott, är nöd och elände. Då ej brist uppstår för. menniskan, till fyllandet af hennes mest trängande behof, är hon lugn, fredlig och laglydig; men tryckes hon af för hårda bördor känner hon stundeliga påminnelser af fattigdom och uselhet, kan hon lättehigen blifva ett vilddjur, om ci någon moralisk kraft, starkare än bebofvets, hejdar henne. Efter svåra missvex! r, har jag fupnit brott och missgerningar talrikare; men detta ämne är så sammånhängande med många andra förhållanden i samhället, alt det skulle förtjena en egen afhandling. Emedlevtid har: jag haft äran antyda de hufv udsakligaste omständigheter, som inverka på mins den af rättegångar samt på föröfvandet af lagbrott. Desse hafva likväl, ålminstone i min ort, på ett Decennium snarare af — än tilltagit. Jag hvarken kan eller vill tillräkna mig detta, såsom en följd af mitt bemödande, ty hvad förmår en svaz dödlig, utan tillhör äran allena honom, som i sin eviga vishet beslutat hvad som hävdt, händer och hända skall. Manheim d. 23 Febr. 19831. Gustaf Boheman. SITA KN NS ENERGI TETTIA EIS