med. Han måste afsöra allt i galopp; och se-
dan han ändteligen slutat ransakninssdagarne,
utarbetat utslag och domar samt fått alla ex-
pedilionerne i ordning, stadnar han 1 stort anvn-
svar Om någon nmussräkning i den påtecknvade,
förhatlica lösen ägt rum; om en ståfvelse fal-
tas i någon rad eller en rad på någon sida, e-
ehuru vid kollationeringen af oftast flerehun-
drade expeditioner, han omöjligen kan påse
mer än ett Exemplar och förmana sina enskilde
biträdare, som ej hafva något ansvar för öf-
verträdeisen, att skrifva korrekt. Man har
gått så lånet i sin fordran af Underdomaren,
alt han skall för hvarje Ting uppri ätta förteck-
ning öfver timman, då han går till och ifrån
Domstolen, och livad än mera förvånande är,
att desse förteckningars rigtighet skall kontrol-
leras och bestyrkas af tvänne Nämdemän. — Om
jag ej visste, att dessa förteckningar ej tjena
till annat, än att blott öka det minutiösa be-
sväret, alt de sällan våses elier kanna granskas
ock kanske slutligen nyttjas till makuolatnrs
skulle jag alldrig nämnt ett ord devom. E-
mediertid har jag med några få drag af den
på långt när icke fullbordade taflan velat haf-
va äran visa, attiiivadsöfdingen 1 den ställ-
ning, han blivit satts icke kan sverka allt det
goda, han både borde och ofta ville göra.
En annan rik källa till tvister, rättesångar,
lidanden och förluster, är den författnlog, at
på landet får man tara till förrättandet af bo-
uppteckningar och arfskiften hvilken man be-
hagar. Följden är ock den, alt särdeles Allmo-
gen derom anlitar Klockare, lnspektorer, Bön-
der och Baond-drängar, hvadan ock nämde in-
strumenter oftast se så ut och äro så illa
sammanhängande, olislige och felagtige, att
man af medömkan kan gråta dervöfsver. Likväl
burna angelägne och behötlise äro icke dessa
förrättnin: sar? På dem skall grundas och ur-
skiljas makars, barns, fjermare arfvingars och
kreditorers rätt och pretentioner i ett bo. De
utgöra oftast de enda åtkomsthandlingar för
köp och lagfarter samt grund-dokumenter för
Inteckningars beviljande m. m. Uti städerne,
der god tillgång finnes på män, som kunna
skrifva och räkna, samt äga lagkunskap,
får Ingen annan, än Magistraten befatta sig
med Bouppteckningar och arfskiften, un-
dantagandes i adliga och presthus. På lan-
det åter äro desse angelägna förrättningar öf-
verlemnade åt de oskickligaste händer. Är då
folkets välfärd på landet icke lika helig, som
folkets i städerne? och borde väl en så motsatt
lagstiftning äsa rum bland en och samma
Nation? Mång falldi. sa rättegångar, förluster och
lidanden alstras af denna felaktiga Lagstiftning.
En annan omständighet, ehuru af yt-
tersta vigt, har lika omsorgslöst blifvit lemnad
åt slumpen. Jag menar förmynderskapsväsen-
det på landet. Visserligen med ett förändradt
skick deraf, förlorar Häradshöfdingen en be-
tydlig del af sin inkomst, eller lösen för alla
förmynderskaps-förordnanden. Jag talar såle-
des mot milt egna intresse. Jag vet allt för
väl att föraktet för hvarje sann känsla af det
allmännas bästa, gripit så omkving sig, alt man
beler den, som vill vara Patriot; men detta bör ej
JA SR I SEE NR a SA