med. Han måste afsöra allt i galopp; och sedan han ändteligen slutat ransakninssdagarne, utarbetat utslag och domar samt fått alla expedilionerne i ordning, stadnar han 1 stort anvnsvar Om någon nmussräkning i den påtecknvade, förhatlica lösen ägt rum; om en ståfvelse faltas i någon rad eller en rad på någon sida, eehuru vid kollationeringen af oftast flerehundrade expeditioner, han omöjligen kan påse mer än ett Exemplar och förmana sina enskilde biträdare, som ej hafva något ansvar för öfverträdeisen, att skrifva korrekt. Man har gått så lånet i sin fordran af Underdomaren, alt han skall för hvarje Ting uppri ätta förteckning öfver timman, då han går till och ifrån Domstolen, och livad än mera förvånande är, att desse förteckningars rigtighet skall kontrolleras och bestyrkas af tvänne Nämdemän. — Om jag ej visste, att dessa förteckningar ej tjena till annat, än att blott öka det minutiösa besväret, alt de sällan våses elier kanna granskas ock kanske slutligen nyttjas till makuolatnrs skulle jag alldrig nämnt ett ord devom. Emediertid har jag med några få drag af den på långt när icke fullbordade taflan velat hafva äran visa, attiiivadsöfdingen 1 den ställning, han blivit satts icke kan sverka allt det goda, han både borde och ofta ville göra. En annan rik källa till tvister, rättesångar, lidanden och förluster, är den författnlog, at på landet får man tara till förrättandet af bouppteckningar och arfskiften hvilken man behagar. Följden är ock den, alt särdeles Allmogen derom anlitar Klockare, lnspektorer, Bönder och Baond-drängar, hvadan ock nämde instrumenter oftast se så ut och äro så illa sammanhängande, olislige och felagtige, att man af medömkan kan gråta dervöfsver. Likväl burna angelägne och behötlise äro icke dessa förrättnin: sar? På dem skall grundas och urskiljas makars, barns, fjermare arfvingars och kreditorers rätt och pretentioner i ett bo. De utgöra oftast de enda åtkomsthandlingar för köp och lagfarter samt grund-dokumenter för Inteckningars beviljande m. m. Uti städerne, der god tillgång finnes på män, som kunna skrifva och räkna, samt äga lagkunskap, får Ingen annan, än Magistraten befatta sig med Bouppteckningar och arfskiften, undantagandes i adliga och presthus. På landet åter äro desse angelägna förrättningar öfverlemnade åt de oskickligaste händer. Är då folkets välfärd på landet icke lika helig, som folkets i städerne? och borde väl en så motsatt lagstiftning äsa rum bland en och samma Nation? Mång falldi. sa rättegångar, förluster och lidanden alstras af denna felaktiga Lagstiftning. En annan omständighet, ehuru af yttersta vigt, har lika omsorgslöst blifvit lemnad åt slumpen. Jag menar förmynderskapsväsendet på landet. Visserligen med ett förändradt skick deraf, förlorar Häradshöfdingen en betydlig del af sin inkomst, eller lösen för alla förmynderskaps-förordnanden. Jag talar således mot milt egna intresse. Jag vet allt för väl att föraktet för hvarje sann känsla af det allmännas bästa, gripit så omkving sig, alt man beler den, som vill vara Patriot; men detta bör ej JA SR I SEE NR a SA