reflexioner, angående målets beskaffenb-t, tillå-
tas. Till rån skulle vi ej vilja hänföra den an-
märkte förbrytelsen. Rån är, enligt 20 Kap.
9 SM. B., den gerning, hvarigenom man, med
fullt våld, tager af annan, i hans hus, gård, m. m.
något, hvad helst det vara kan, mer eller mindre;
men begreppet om rån, eller en med våld föröfvad
tjufnad, förutsätter äfven en afsigt hos vålds-
verkaren, alt genom åtkomsten af annans egen-
dom bereda sig någon fördel eller vinst. Af-
sigten med kattskinnets tillgripande var dere-
mot otvifvelaktigt, endast att åtkomma ett be-
vis på den Tyska gesällens förmenta brottslig-
het. Lika litet torde straff för hemfridsbrott
kunna äga rum, då hemfrid brytes icke emot
egendom utan emot person, och åtminstone ej
kan medföra den svårare bestraffningen af fän-
gelse, så framt ej sår, blånad eller blodvite
blifvit tillfogade. Huruvida böter för hemgång.
utan timad skada, kunna åläggas, vilja vi ej af-
göra. Otvifvelaktigt lärer Kongl. Kungörelsen
den 1 Februari 1757, angående ansvar för fö-
rebråelse mot den, som aftagit hud af häst,
hund eller katt, komma att vinna tillämpning.
De, som af sådan orsak utdrifvit den Tyske
gZesällen från sammankomsten och sedermera
äfven inför Domstol gjort honom en dylik till-
vitelse, torde blifva fällde åtminstone till 20
äalers böter, hvardera. — En märklig omstän-
dighet, i afseende å tillämpningen af sistnämn-
de ansvar är, att om Tysken hade varit oskyl-
dig, till den handling, de andre tillvitade ho-
nom, så hade de, enligt 60 Kap. 6 4 Missger-
nings-Balken, endast fått plikta 1 daler, högst
6 mark för oqvädinsord, likasom den, hvilken
beskyller en ogift qvinna för lättfärdighet,
straffas, om hon bevisligen gjort sig skyldig der-
till, med 10 dalers), men om hon är oskyl-
dig, med endast 1 dalers böter. I dessa båda
fall uppstår den anomalien, att man måste
plikta 10 gånger så mycket för en rättvis och
sann, som för en orättvis beskyllning.
) Enligt Kongl. Brefvet af den 17 Okt. 1778.
ERK DRIFTIG STAR