UPPE NIE BI UU LE L JV iILk2 VUL -— Av TAI ALL IILLUIUL UHLUL1LT ven från gesällernes sammankomst, dit han helt menlöst och utan aning om de faror, som hotade: honom, begifvit sig för att erlägga sina afgifier. De sammansvurne befarade dock, att har, i händelse af rättegång, kunde vara nog djerf att förneka sin ogening. Till ett bevis på förbrytelsens verklighet borde derföre corpus delicti, katltskinnet, beröfvas honom, och för sådant ändamål begåfvo sig sex af gesällerne ) till sejlare-fruns gård, likasom fordom de gamie Greker, för det gyllene skinnets eröfring, dvogo i härnad. Inkomne i banan, varseblefvo de genast skinnet, upphängdt på sin-spik. Den Tyske gesällen var händelsevis fräbvarande. Kamraterne hade således lätt kunnat göra bestag på varan och gå sina färde; men det synteå äfventyrligt att så der, i egarens frånvaro, olofligen tillgripa ett skinn, hvilket, betraktadt såsom surtoutkrage, kunde finnas öfverskrida de: to plåtarne, och icke heller anstod det sex raske karlar att smyga sig till seger. Kamraten blef följaktligen efterskickad och, i hans närvaro, nedtogs skinnet af den älste bland ansriparne, under det åtskilliga heders-titlar gifvos åt egaren. Denne retirerade ut på gården och förföljdes, under hurrarop, af de sex segerviknarne. Den beskedlige Tyske gesällen, som harmades kanske mindre öfver förlusten af surtoutkragen, sin mödas lön, än öfver sättet, hvarpå densamma honom beröfvades, ville göra ett försök att återbekomma sin välfångne egendom. MHastigt rusar han fram och syiper uti skinnet; men den hedersmannen, som höll uti den andra ändan, ville ej släppa sitt ag; man sliter och drar, efter bästa förmåga, tills ändtligen den arma katten brister i tu. Sejlare-frun har emellertid förklarat sin gård i belägringstillstånd, och efterskickat Polis-betjesing. Desse förmana fredsförstörarne till stillhet, och alla åtskiljas. Tredje akten, som ännu icke är slutad, pas-! serar i Norra Förstadens Vestra Kämners-Rätt. Efter några dagars förlopp, instämmes den Tyske gesällen af sina ex-kamrater till Kämners-Rätten, i påstående, att, för det han laggt nand på en katt, han måtte till laga ansvar allas, och derjemte förklaras ovärdig att bland sesällskapet qvarstä. Tysken, å sin sida, tar at genstämning, samt yrkar på sina sju vederparter bestraffning för rån och bruten hemfrid, utom böter för oqväden och beskyllninsar. Då målet förekommer är den Tyske gesällen, till kamraternes förskräckelse, åtföljd al en icke obetydligadvokat, som börjar sitt värf med en hemställan, att de stackars kararne måtte genast i häkte inmanas. Detta kan ikväl ej af Rätten bifallas. Målet fortgår, förklaringar och motförklaringar afgifvas, ena parken företer kattens hufvud, den: andra dess svans, villnen höras på ed och advokaten är färdig med sitt slutpåstående. Af gunst och nåd vill han ej emot syndarne yrka lifvets förlust, hvartill han dock låter förstå, att de gjort sig skyldige, utan inskränker sitt påstående till ett års fängelse samt tjenliga böter. Naturligtvig bestrida vederparterne allt afseende härå, och anhålla om förskoning. i Slutligen remitteras handlingarne till allmän iklacare. Hr Advokat-Fiskalen Envadbalm 7