UPPE NIE BI UU LE L JV iILk2 VUL -— Av TAI ALL IILLUIUL UHLUL1LT
ven från gesällernes sammankomst, dit han helt
menlöst och utan aning om de faror, som ho-
tade: honom, begifvit sig för att erlägga sina
afgifier. De sammansvurne befarade dock,
att har, i händelse af rättegång, kunde vara
nog djerf att förneka sin ogening. Till ett be-
vis på förbrytelsens verklighet borde derföre
corpus delicti, katltskinnet, beröfvas honom, och
för sådant ändamål begåfvo sig sex af gesäller-
ne ) till sejlare-fruns gård, likasom fordom de
gamie Greker, för det gyllene skinnets eröfring,
dvogo i härnad. Inkomne i banan, varseblefvo
de genast skinnet, upphängdt på sin-spik. Den
Tyske gesällen var händelsevis fräbvarande.
Kamraterne hade således lätt kunnat göra be-
stag på varan och gå sina färde; men det syn-
teå äfventyrligt att så der, i egarens frånvaro,
olofligen tillgripa ett skinn, hvilket, betraktadt
såsom surtoutkrage, kunde finnas öfverskrida de:
to plåtarne, och icke heller anstod det sex
raske karlar att smyga sig till seger. Kamra-
ten blef följaktligen efterskickad och, i hans
närvaro, nedtogs skinnet af den älste bland an-
sriparne, under det åtskilliga heders-titlar gif-
vos åt egaren. Denne retirerade ut på gården
och förföljdes, under hurrarop, af de sex seger-
viknarne. Den beskedlige Tyske gesällen,
som harmades kanske mindre öfver förlusten
af surtoutkragen, sin mödas lön, än öfver
sättet, hvarpå densamma honom beröfvades,
ville göra ett försök att återbekomma sin väl-
fångne egendom. MHastigt rusar han fram och
syiper uti skinnet; men den hedersmannen, som
höll uti den andra ändan, ville ej släppa sitt
ag; man sliter och drar, efter bästa förmåga,
tills ändtligen den arma katten brister i tu.
Sejlare-frun har emellertid förklarat sin gård i
belägringstillstånd, och efterskickat Polis-betje-
sing. Desse förmana fredsförstörarne till still-
het, och alla åtskiljas.
Tredje akten, som ännu icke är slutad, pas-!
serar i Norra Förstadens Vestra Kämners-Rätt.
Efter några dagars förlopp, instämmes den
Tyske gesällen af sina ex-kamrater till Käm-
ners-Rätten, i påstående, att, för det han laggt
nand på en katt, han måtte till laga ansvar
allas, och derjemte förklaras ovärdig att bland
sesällskapet qvarstä. Tysken, å sin sida, tar
at genstämning, samt yrkar på sina sju veder-
parter bestraffning för rån och bruten hem-
frid, utom böter för oqväden och beskyllnin-
sar. Då målet förekommer är den Tyske ge-
sällen, till kamraternes förskräckelse, åtföljd al
en icke obetydlig- advokat, som börjar sitt
värf med en hemställan, att de stackars kar-
arne måtte genast i häkte inmanas. Detta kan
ikväl ej af Rätten bifallas. Målet fortgår, för-
klaringar och motförklaringar afgifvas, ena par-
ken företer kattens hufvud, den: andra dess
svans, villnen höras på ed och advokaten är
färdig med sitt slutpåstående. Af gunst och
nåd vill han ej emot syndarne yrka lifvets för-
lust, hvartill han dock låter förstå, att de gjort
sig skyldige, utan inskränker sitt påstående till
ett års fängelse samt tjenliga böter. Naturligt-
vig bestrida vederparterne allt afseende härå,
och anhålla om förskoning. i
Slutligen remitteras handlingarne till allmän
iklacare. Hr Advokat-Fiskalen Envadbalm 7
