Vår vän Dagligt Allehandas Redaktion (åt
hvilken vi äro skyldige den rättvisan att på den
sednare tiden äfven å sin sida hafva sökt å-
terföra sans och anständighet i tidningspolemni-
ken) har i sitt gårdagsbiad framställt åtskilliga
anmärkningar vidl det yttrande vi fällde i an-
ledning af: den supprimerade tryckta smäde-
skriften: Den näsvise Getingen, samt vårt om-
döme att något annat korrektiv ej finnes emot
dylika smädeskr ifters utgifvande, än boktryc-
karnes hederskänsla. En sådan slags censur
anser Daal. Alleh. skulle blifva vida tyngre,
än en verklig censur i Hof-Kanslerens hand?
— en boktryckare är att betrakta såsom en
aanan handtverkare, hvilken, blott han får
betaldt, gör arbetet lika väl åt en Titus som
ät en Caligula: — Om han endast lemnar
ett prydligt tryck och ett väl besörjdt korrek-
ur, så har han fullgjort sin pligt: ett sådant
censorskap skulle i alla fall ej kunna före-
komma smädeskrifters kringspridande i manu-
skript: — personer skola alltid finnas, hvil-
ka, äfven med äfventyr att utstrykas ur so-
cieteten, trycka paskillerne, om nidskrifveriet lö-
nar sig: — och något annat korrektiv emot denna
Jå ghet — hvilken Allehanda för öfrigt, liksom
Pvi, på det kögsta ogillar — ges således icke
annat än i publikens stigande moraliska och
litterära vett, så att den icke läser eller icke
roar sig åt nidvisorna och elöndet.
Vi bedja om förlåtelse, att vi icke kunna
vara alldeles af samma tavka, som junebållet
i föregående citation, kvilket utgör hufvudsum -
man af Allehandas opinion i ämnet. Vi anse
visserligen en! Boktryckare oförhindrad, att
trycka, liksom en Skomakare att göra skor,
såväl ät en Caligula som åt en Titus, ty den
cnas likasom den andras arbete kommer icke