Vår vän Dagligt Allehandas Redaktion (åt hvilken vi äro skyldige den rättvisan att på den sednare tiden äfven å sin sida hafva sökt återföra sans och anständighet i tidningspolemniken) har i sitt gårdagsbiad framställt åtskilliga anmärkningar vidl det yttrande vi fällde i anledning af: den supprimerade tryckta smädeskriften: Den näsvise Getingen, samt vårt omdöme att något annat korrektiv ej finnes emot dylika smädeskr ifters utgifvande, än boktryckarnes hederskänsla. En sådan slags censur anser Daal. Alleh. skulle blifva vida tyngre, än en verklig censur i Hof-Kanslerens hand? — en boktryckare är att betrakta såsom en aanan handtverkare, hvilken, blott han får betaldt, gör arbetet lika väl åt en Titus som ät en Caligula: — Om han endast lemnar ett prydligt tryck och ett väl besörjdt korrekur, så har han fullgjort sin pligt: ett sådant censorskap skulle i alla fall ej kunna förekomma smädeskrifters kringspridande i manuskript: — personer skola alltid finnas, hvilka, äfven med äfventyr att utstrykas ur societeten, trycka paskillerne, om nidskrifveriet lönar sig: — och något annat korrektiv emot denna Jå ghet — hvilken Allehanda för öfrigt, liksom Pvi, på det kögsta ogillar — ges således icke annat än i publikens stigande moraliska och litterära vett, så att den icke läser eller icke roar sig åt nidvisorna och elöndet. Vi bedja om förlåtelse, att vi icke kunna vara alldeles af samma tavka, som junebållet i föregående citation, kvilket utgör hufvudsum man af Allehandas opinion i ämnet. Vi anse visserligen en! Boktryckare oförhindrad, att trycka, liksom en Skomakare att göra skor, såväl ät en Caligula som åt en Titus, ty den cnas likasom den andras arbete kommer icke