skyldig, att invexla credit sedlarne. Man kan säga:att det vore bättre om Banken ej fanns; att det vore bättre om den blott bief depositbank; att det vore bättre, om den idkade en ännu vidsträcktare lånerörelse; huru man behagar, allt efter olika åsigter, om det allmännas fördel af att låta embetsmän, för allas räknivg, sköta allt, eller att låta bolagsmän, för associalioners räkning, sköta Bankrörelsen. Men blott okunnigheten eller egennyttan kunna säga: vräk öfverända alltsammans i samma stund ni utfärdat förordningen om myntväsendet! Ty hvar och cn klok inser lätt skillnaden mellan att förordna i en ekonomisk angelägenhet och att bringa denna angelägenhet till verklig stadga på den nya foten. En tid erfordras käremellan. Och det säger sig lätt, att myntbestämnings-problemets största fråga, är just den: huru förekomma all våldsam brytning i industri-förhållanderne? Jag skall i en tredje uppsats söka att ytterligare utreda dessa omständigheter; och jag antager således här, såsom tillräckligt bevisad, den allmänna grund för myntreglevingen, att Banken i första perioden deraf fortfar alt vara Lånebank; men på ett sätt, att den derefter, i samma mån enskilata Banker uppstå, eller penuingerörelsen visar sig medgifva en sådan åtgärd, minskar sine utlåningar, och i nya lån utgifver endast hvad genom upplåningar kan erhållas. På det att Stats-Banken ej skall hindra Privatbankernes uppkomst, måste den småningom vänja låntagare ifrån sig, till andra lånefonder. För detta ändamål borde emedlertid stadgas, att dess ränta för nya lån blef den allmänt vanliga räntan, och icke derunder — — Sedan detta förhållande en kort tid egt rum, kan denna bank reorganiseras, utan all våda för landets näringar; men detta får öfverlemnas åt en annan tid, möjligen ej aflägsen, men likväl alltför obekant, för att äpna kunna ji lagbestämmelser imtagas. mm-— Vår vän Dagligt Allehandas Redaktion (åt hvilken vi äro skyldige den rättvisan att på den sednare tiden äfven å sin sida hafva sökt återföra sans och anständishet i tidningspoleni