rehafvande, fortsälta oaflåtligt sina företag och räcka honom med köld den dödande drycken — och allt detta för den lumpna vinsten af de stulna persedlarne, som dertill ej synas ha tillskyndat dem den ringaste fördel. Är då menniskonaluren så benägen till det onda, att blott den ringaste anledning behöfves, att störta henne i dess djup? Nej, men hon är svag, och denna svaghet är hennes farligaste fiende. Sjelfva brottet är sålunda oftast ingenting annat, än ett foster af förståndets slöhet eller förvillelse.