ringningen, Jå dagens arbete är slut, synes det vara billigt, att folket skulle få några timmars rast, för att begagna till sina egna angelägenheter, och Båtsmännen bafva vanligtvis genom handräckningaristaden kunnat förtjena några skillingar sedan paradtimman var slutad, och derigenom vunnit en tillökning till deras knappa gage, bestående af 6 sk. bko och 2 bröd. Denna lilla förtjenst äro de vu beröfvade, och i synnerhet är Matroskorpsen, (den sämst aflönta bland Flottavs korpser, när man betraktar att den skall vara kärnan för Flottans sjöfolk, högst illa lottad, ty då manskapet alltid kunnat beräkna någon biförtjenst, eller öfverarbetspenningar, då det varit i vyerksamhet för Kronans räkning utöfver paradstiden, är detsamma nu aldeles beröfvadt en sådan fördel, tillika med rättigheten att sjelfye disponera sin knappa aflöving, som till största delen användes alt betala den spisning de erhålla om bord. Och denna spisning är det i synuverhet, som är föremål för klander. Folket får cj mer än ett mål om dagen och detta klockan 5 på eftermiddagen. Om morgonen, då de gå på Varfvet till arbete, är deras kost 2 1-4 lod smör elter en bit sill till dubbel vigt cmet smöret. Bröd dertill få de taga af de 2 marker, som för hela dagen åcm tilldelas; på denna usla kost skola de släpa till klockan 5, då de först få ett ordentligt mål, ehuruväl äfven detta är mindre än hyad som till middag bestås på utkommenderade fartyg; derefter exercera, och slutligen utau vidare mat gå till hvila cfter dylika ansträngningar, för att tidigt påföljande morgon åter begynna svältkuren. Hvar och en må dömma af detta med sanning öfverensstämmande förhållande, hurudan sionesstämningen skall vara ibland manskapet, huru arbetet på Varfvet skall bedrifvas af folk, som sedan föregående dag klockan 5 ej fått någon stadig föda. Kronans arbete måste nödvändigt dervid eftersättas, På sådant sätt savnas det gamla ordspråket: snäålbet bedrager vishet! Redan på femte dagen efter utläggningen har folket hos Skeppsbefälet samfält anfört klagomål öfver sin belägenhet. Man må ejjemföra detta folks ställning med deras som blifvit ordentligt sjokommenderade, ty desse äro i vida lyckligare belägenhet och sakna hvarken tillräcklig kost, den de erhålla på lämpligt afpassade tider, ej heller äro de på långt när så slafviskt betungade. RAR ARA SARA