rn nn An nn 1 a DD
hade begagnat, och syntes något misslynt, då
jag imvände, att det hos Fransyska oflicerare ej
vore brukligt att emottaga skänker. Några da-
gar innan jag lemnade Ibrabim, blef ban al
Marskalken Maison bjuden till en dejeuner i
Fransyska lägret, hvilket han genast antog och
öppenhjertligt tillstod för raig att han önskade
närmare lära känna åtskilliga bruk och ord-
ningar bland vår militär. Åtföljd af Abro och
en enda slaf som bar den präktigaste tub jag
någonsin selt, anlände han till vårt läger. Här
emottogs han med stor militärisk honnör, sam!
1ycktes hafva mycket nöje af Marskalkens ly-
sande svit, som för tillfället hade blifvit be-
tydligt ökad. Ett antal Engelska och Ryska
Öflåcerare beledsagade de båda nationernas A-
miraler, hvilka äfven hade blifvit inviterade.
Ibrahim bad om tillståvd att till fots få genomvan-
dra lederna af ett bland de Fransyska Infante-
riregementerna, hvilka han mönstrade med
största uppmärksamhet. Några soldater bad
han att uppsnöra packningen för att se hvad
den innehöll, och skrattade bjertligt vid åsy-
nen af de många persedlar af hvilka en så-
dan packning består, men hvilka tll större de-
lea voro främmande och utan nytta för havs
Araber. Mest behagade honom Hästjägarne:
kar sade, att han vid återkomsten till Alexan-
dåria skulle försöka att bilda ett sådant rege-
maente: Öfverste Faudris gaf honom såsom mön-
ster härtill två fullständiga uniformer. Sedan
vevyen var slutad förde man Paschan till det
tält, hvarest dejeunern var anrättad. Sanno-
likt hade han ännu aldrig befannit sig i så ly-
sande sällskap. Det bestod af de Fransyska.
Engelska och Ryska Amiralerna, Marskalk Mai-
son och aila hans högre stabsoficerare, Furst
Tolstoi, åt hvilken Pozzo di Borgo hade upp-
dragit ambassaden till Grekland, och en talvik
svit af landt- och marin-officerare. Ibrahim 21
af hjertans grund, och giorde äfven, Mal omnets
lagar till trotts, vinet tillbörlig rättvisay likväl
begärde han mest Champagne, hvilket Muscl-
männen synas anse mindre strängt förbjudet, än
drufvars öfriga safter. Han deltog ständigt i
samtalet genom sin tolk, som stod bakom sto-
len. Flera af hans anmärkniegar öfverraskade
mig utomordentligt. Engelske Amiralen Sir
Pulteney Macolm frågade honom, hvad som
hade föranlåtit Mehemed att efter slaget vid
Navarino lemna armden qvar på Moreaz han
tyckte detta vara en ändamålslöst hårdnacken-
het, då likväl de allierade makternas åtgär-
der hade bordt öfvertyga honom att det efter
den Turkisk-Zgypliska flottans förstöring skul-
le blifva hans son omöjligt att längre hålla stånd
på Morea. Abro lät intet ord bäraf gå förle-
radt för Ibrahim. Paschan syntes något otå-
lig öfver frågan, och så snart Amiralen talat
ut, svarade han, att Siv Pulteney Malcolm
säkert kunde lemna bästa förklaringen öfver
de Egyptiska tropparnes qvarblifvande Anu-
ralen svarade icke ett ord, och denna tystnad
syntes alla ganska betydelsefull. (Utan tvifvel ha-
de den något afseende på Englands politik i Cre-
kiska frågan.) Amival Heiden, som efter sin va-
sa hade druckit nog mycket, och i detta ö-
sopblick hänrycktes af liberala ungdomsminnen
ffån sin uppfostran i Belgien, för hvilka han
or ach höllet slömde sin Puska uniform.
