Sers, ETT BIDRAG TILL FABRIKSSYSTEMETS HISTORIA. (Ur Galignani Messenger.) Om någon skulle föreslå, att tionde delen af de barv, som årligen födas i England, borde tagas ifrån sina föräldrar och mördas, skulle hvar och en ropa deremot såsom ett ohygeligt barbari; och likväl skulle ett sådant förslag, man vågar med visshet säga det, vara ganska menskligt emot det system, enligt hvilket barnen i många af Englands manufakturdistrikter metodiskt pinas och långsamt dödas. Vi ha lagar emot djurens misshandling, och ett samfund finnes enkom inrättadt för att (hämma detta barbari; och den skändligaste af alla egennytlans utväxter, fattiga barns marterande genom personer, bvilka bibehållandet af en vals eller ett spinhjul ligger mer om hjertat än barnens kälsa och lif, har man, ända till våra dagar, lemnat icke allenast utan straff, men äfven nästan utan uppmärksambet. Man har nu. först börjat blifva varse på hvilket nesligt sätt manufakturisterne tvinga barnen att arbeta, hvilket nödvändigt måste hindra deras kroppar att utbildas och stadgas; nu först börjar man fråga, om sådant är nyttigt eller förderfligt, och huru länge man utan skada kan låta barn arbeta! Enligt läkarnes evhbälliga yttrandeskunna äfven fullväxta personer icke utan alt lida deraf, arbeta mer än 10 till 12 timmar dagligen, måltidstimmarne, oberäknade; att barns hälsa ej lider så mycket genom något, som genom förlidiga ansträngningar; att menniskoracens försvagade och dvergartade utseende i fabriksstäderna för det inesta får tillskrifvas de-sa förtidiga ansträngningar, och att om man nödgas använda barn tll dylika stränga arbeten, borde sådant åtminstone ej! vara tillåtet annat än för en ganska kort tid. I lvilken skäörande kontrast det i många fabriksstäder iakttagna förfarandet står till detta, af alla läkare och fysiologer erkända axiom, huru mycket man der trampar menskligheten under fölterna lärer hvar och en inse, när vi af de många uppgifter, som blifvit aflemnade till protokoltet hos den kommission, som är nedsatt för att afskaffa denna skändlighet, endast citera följande, som Jacob Turner berättar. Denne säger: Man använder vid silkesmöhlarne i Manchester ännu vida yngre barn, än vid bomullsspinnerierne, och tvingar till och med 6 års barn till 14 timmars arbete. Jag såg i en sidan fabrik 300 barn sysselsatta, af hvilka intet var öfver Ög år gammalt. Man åtnöjer sig för öfrigt icke endast med att i 14 timmars 7wl fjettra dessa olyckliga varelser vid spionn asebinerna, utan man uppmuntrar dem äfven, senom åtskilliga andra medel, till ännu större sosträngnirgar. Sålunda lofvar man de g,ossar, sc inom 14 dagar lefverera den största qvan;steten arbete, en belöning, hvilken vanligtvis osstår i ett uselt lappri. Jag såg helt nyligen