den åsigten, att denna händtering är en fabriks-rörelse, hvilken icke bör eller får i sina resultater sammanföras med den landtegendom, som dermed på de flesta ställen finnes vara förenad, men för hvilken till Kongl. Maj:t och Kronan voafkortadt utgå samma skattebidrag , som af allannan dermed jemförlig Svensk jordeger dom, och hvars produkter sålunda ej heller böra blifva föremål fö: någon ytterligare beskattning. Efter denna nu i underdånighet gjorda framställning angående Svenska jernbandteringen och de betydliga skatter, som nedtrycka densamma, samt angående allmänna jernhandelns nuvarande ställning och de ingeuting mindre än lofvande utsigter äfven denna för den när maste framtiden företer, återstår det ännu för Kollegium, att i underdånighet föreslå det i dess tanka lämpligaste sättet att både snart och verksamt komma denna för landet så högst vigtiga näring till hjelp, just som den deraf framför allt synes vara i verkligt behof; och detta sätt, som Kollegium anser sig böra till antagande Eders Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå, vore: att jernhandteringen och jernhandeln, så beskattad som Bruksrörelsen här i landet i öfrigt är, måtte befrias ifrån eller lindras genom nedsättning uti den ytterligare extra beskattning, som under namn af Tull, Tolag, Konvoj-afgift m. m. för närvarande å boj Stapelstads våg drabbar de till export ämnade inhemska förädlade jernfabrikaterne. Dessa den Svenska jern-exporten betungande afgifter, till hvilka, för större delen af allt det jern som ifrån Sverige exporteras, kunde Jäggas den Öresundska Tullen med 10 sk. Bio per Skepp., hvilken afgift också indirekte drabbar säljaren af jernet, hafva tillförene varit betydligt lägre, och kunde för öfrigt då utan känning för Svenska producenten utgå, enär desamma egentligen träffade den utländske konsumenten, så länge som Svenskt jern var för honom en oumbärlig nödvändighets-vara; men dessa, på andra ställen vid utförsel af eget lands förädlade produkter alldeles okända Tullafgifter och extra onera, hafva deremo! nin, sedan Svenska jernet på alla handelsplatser måste konkurrera med den så högt uppdrifna och förbättrade Engelska jerntillverkningen, blifvit så mycket mera tryckande, som förhållandet nu för tiden är alldeles motsatt, såvida som den Svenska producenten numera icke får bestämma jernpriset, och sålunda måste ensam vidkännas alla de särskilta afgifter, som, under namn af ordinarie och extra-ordinarie skatter eller bevillning, äro jerntillverkningen till utgörande ålagde. Hvad som härvid för öfrigt, efter Kollegii underdåniga tanka, isynnerhet förtjenar att af Eders Kongl. Maj:t uti nådigt öfvervägande tagas, är: dels att den nu till upphäfvande eller nedsättning i underdånighet föreslagna extra beskattningen till en icke obetydlig del synes hafva tillkommit för vissa mera enskilta samt i allmänhet för sjelfva jernhandteringen främmande ändamål, likasom densamma jemväl blifvit för den dessutom strängt beskattade ierntillverkaren så mycket mera tung alt